Jag erkänner det mer än gärna,jag är en fegis när det gäller is. Allra helst om jag har med mig hästar när vi skall beträda den...ännu värre om jag sitter uppe på hästen. JAg bara precis hatar när jag hör och ser hur deras ben helt okontrollerat börjar att åka iväg. Rädslan att ett ben skall knäckas (mina och deras) och just att allt blir helt utan kontroll. Alltså passar dessa tider som kommit nu mig väldigt dåligt. Plusgrader varje dag och inlandsisen sprider sig. Hela vår gårdsplan är is,vägen är is,ridbanan är is....var man än vänder sig. Och det känns som om jag är konstant nervös...inte en helt lyckad känsla som jag utsrtålar till hästarna." Försiktigt", piper jag till dom när vi ska ut och gå....Måste ju ut ur stallet med det gänget och alltid är det någon som skall förflyttas..över isen. Vissa av hästarna är super duktiga,trippar fram så försiktigt..stoppar när ena benet kasar iväg. Dom gillar jag! Sen har vi även motsatsen..dom som aldrig lär sig..och försöker att lösa problemet med fart. Desto mer dom kasar detso fortare försöker dom att ta sig däifrån,och jag piper ännu mer..."fööörsiktigt". Shit alltså,hoppas att det smälter som bara sjutton så att vi blir av med detta kvickt! Idag har jag inte vågat att rida alls...vet om att dom tre jag har igång just nu har isbroddar men samtidigt blir jag ändå osäker...och ingen av hästarna har speciellt gott av att jag sitter med hjärtat i halsgropen och piper på dom. Varför "tanten" blivit så nervös av sig begriper ju inte dom!

  Romero,en levande katastrof på isen...minst lika nervös som jag! Vi tar det med fart säger han medan jag "växer" fast av skräck! En dålig kombination! Jag tror aldrig att han lär sig!

  Marokko som jag tog med till stallet idag,trippade sååå försiktigt till min stora belåtenhet! (Budda som nu är såld i bakgrunden)

Efter en helg som varit mer stillsam än vad jag kan minnas på mycket länge så tänkte jag försöka vara "back in buisness" idag. Är inte väldigt dålig,men känns inte helt som det ska än så tänkte utgå lite lugnt....och väljer fel häst! Tog med mig Leal ner på ridbanan bara för att konstatera att den blivit precis så dålig som jag misstänkt den skulle bli. På halva så har snön smält till vatten,och vatten fryser till is! Alltså en halv skridsko bana....och inga skridsko på varken häst eller mig,så det fick bli en uteritt istället. På en super energisk Leal,jösses anamma! Jag brukar inte bli arg när hästar bara är pigga och glada när jag rider...men någon måtta måste det vara! Tokhästen var betydligt högre upp i luften än vad jag var kände mig komfortabel med...att vi landade tillsammans var nog mer tur än skicklighet från min sida. Jag fick helt enkelt bli arg ett ögonblick och berätta att sådär kan vi inte ha det,inte alls. Slokörad blev Leal och tyckte nog att mitt sinne för humor var extremt dåligt,han bara busade ju....Skrutt häst, muttrade jag och tyckte faktiskt mig kunna höra hur han muttrade skrutt tant tillbaka!

Men jag har genomskådat han! I helgen när jag inte gjorde någonting roade jag mig med att sitta och kolla i fönstren vad hingstarna runt huset har för sig i sina hagar. Nu vet jag vad Leal gör...absolut INGENTING! Han parkerar sig själv i en solig hörna...står där och spanar...har koll på läget...men lyfter inte en hov i onödan! Inte så konstigt att det blir mycket energi att bemästra när jag väl kommer med sadeln! En hingst i sina bästa år...välmusklad..och i god kondition,han väntar på sin "tant" för att göra av med energin! Tack för den!

  Kunde den goda herren bara syssla lite mer med denna aktiviteten i sin hage så hade jag haft det lite lugnare på mina ridturer!

  Icke springer han en meter längre...nejnej,väntar på mig...sparar på krafterna!

  Summan av kardemumman blir så här....

  Eller så här! Tjohej! Håll idig tanten!

Vaknade i morse i ett så bedrövligt skick att jag knappt trodde att det var sant. Ena sidan av ryggen satt fast och nacken var lika stel som om den bestod av ett järnrör!  .Och jag vet inte ens varför!! Jäkla skit! Att dela ut frukost till alla djuren tog en evighet och till slut fick jag bara ge upp. Fick hämta hjälp hos en av Mortens arbetare och försöka förklara  dagens nödvändigaste arbete för honom. Detta är inget tacksamt jobb att sjukskriva sig ifrån... Suck. Har levt på smärtstillande idag och deppat!

Vid lunchtid stod den stackars jobbaren och bankade på dörren med något vilt i blicken och förklarade på hackig engelska för mig att "someone was fighting" och stallet hotade med att gå i bitar. Glömde det onda och sprang som en galning med bankande hjärta ut i stallet med mannen i hälarna. Kunde snabbt se att den stackaren satt in Leal i boxen brevid Romero när han skulle mocka (idioten mig hade helt glömt att berätta att det INTE fungerar) och visst,hingstarna var mer än lovligt tuffa mot varandra,dock med galler i mellan. Att jag inte accepterar slagsmål i stallet det vet dessa herrar mycket väl och när jag röt av mina lungors fulla kraft så ställde sig båda två och kikade under lugg på mig. Som två skolpojkar man tagit på bar gärning med något hyss. Leal fick komma in i en annan box och det var stilla i stallet igen. Måste säga att den stackars arbetaren gav mig skrämda blickar,tänkte nog att den lilla kvinnan var ett lejon i förklädnad! Fick ett stort choklad av han i eftermiddag...!(hihi)!

Ikväll så lämnade Leon oss och fick åka med sin nya ägare hem. JAg önskar Anne Kristine lycka till med sin fina häst! Det kommer att bli bra!

Något annat vettigt har jag inte fått gjort..,men suttit och dag drömt om Lucifer,jag red han igår i strålande solsken och jag kan lova att jag sken ikapp med solen! Det var ett fantastiskt ridpass,han imponerar STORT på mig,fina ,fina hästen!

Just nu kan jag bara be till gudarna att min jäkla kropp bestämmer sig för att samarbeta imorgon istället,annars vet jag inte vad jag skall ta mig till!

Ja,våren alltså! Den kan med all säkerhet jäklas ett tag till, den här kung vinter men fler och fler vår tecken dyker upp i en stadig takt (inte bara min trötthet längre)! Vissa av flickorna här har börjat att brunsta,kan märka det på hingstarna som står och snusar förväntansfullt i luften och det har börjat att gnäggas mer och mer i deras hagar. Allra helst drama kungen Gepetto tycker helt plötsligt att hela gården har förvandlats till en väldoftande och intressant plats. Har fått förmana honom ett par gånger om det här med REGLER och UPPFÔRANDE. Inte lätt att vara en ung grabb ibland...!

Kan även märka att vinterpälsen har börjat att släppa på vissa och vet då av erfarenhet att snart är hela jag konstant insvept i ett moln av hästhår. Hade jag bara visst var man kunde sälja alla dessa hårstrå så hade jag blivit en väldigt förmögen kvinna.

Solen skiner,några plusgrader iallafall på dagtid,jodå,det finns hopp! Sen vet jag tyvärr (detta oxå av erfarenhet) att det stundar jobbiga tider när all denna snö skall smälta,för att frysa till is på nattetid,och sen smälta vidare. Skridsko tiden kommer snart att infinna sig. Men bara det äntligen blir vår så skall jag stå ut med alla dessa små bagatellerna. Jag är beredd!

Vad jag glädjer mig väldigt till är den kommande Portugal resan,skall åka ner till mitt älskade Hippikos igen och lägga mig i hårdträning en vecka. Träning i massor ,ännu mer god mat och så detta fantastiska portvin. Brukar komma hem därifrån med ny energi och inspiration och Heathers röst klingande i mina öron. En av dom allra bästa instruktörer jag någonsin haft,outtröttlig,klok och påhittig. Men ack så kritisk ibland....Glädjer mig iallafall!

  Lite bilder från tidigare träningar jag haft där nere. Här ser jag så belåten ut att jag alldeles säkert fått ett litet berömmande ord på vägen....

  I galopp ombytenas mystiska värld...minns när Heather skrek till mig "herregud människa,kan du inte räkna till 2???? Det kunde jag tydligen inte....,är så mycket annat att tänka på..!

  Och så var det samla...hela hästen har jag fått ihop,men tyglarna blir bara längre...och längre...och längre! Heather skrek,"håll i grejorna"!   Men när hon har skällt och gormat som allra värst kan det komma ett "Good girl" och då skiner man som ett litet barn igen!

Vissa dagar kan jag verkligen slita i mitt hår av desperation,Allting är överallt i en salig soppa och röra...och i mitten står jag och tittar. Det är många här som hjälps åt med att skapa ett mindre kaos,fastän dom flesta inte ens är medvetna om det. Kom in och skulle tvätta händerna,vad finner jag om inte en av gårdskatterna, Mus på ett nyfunnet sovställe....i vasken!

  Kan det vara det bästa stället på en hel gård???

Skulle ta in hingstarna nu på eftermiddagen,men finner inte ETT enda av alla dom 5 grimskaft som jag är ägare till...hur är det bara möjligt? Bara att ge sig ut på jakt och hittar iallafall 3 av dom väl utspridda i snön i trädgården. Humlans nya leksaker enligt henne själv som hon mer än gärna springer in och hämtar  i stallet men "glömmer" att lämna tillbaka dom!

Har innan på dagen lagt ut mat i krubborna till hingstarna som dom mer än gärna slänger sig över när dom kommer in. Romero den stackaren står bara och spottar med en äcklad min och uppsynen "ge mig ett glas vatten eller en tandborste,snälla". Går bort och kollar och kan konstatera att en höna måste ha lagt ett ägg i hans krubba och mat,som gått sönder när Romero glupskt skall börja att äta. Han gillar verkligen INTE råa ägg,vet jag nu! Dumma lilla höna,kan det vara det bästa stället att lägga sina ägg på? Jag har ju fixat ett värprede....

Tänkte jag skulle vara duktig och lägga in högen med sorterad ren tvätt som jag övergav igår kväll på grund av trötthet,och finner då Settern väl nergrävd sovandes i högen...hon fäller...hundhår  i massor på allt det nytvättade! Lilla hunden fick ju en egen mjuk sovkorg till jul....men vad är det jämfört med en klädeshög??

  En som faktiskt INTE har varit överallt just i dag iallafall är Helge,och det glädjer mig!!! Är väl för tidigt att ropa hurra än,men hela dagen har han tillbringat tillsammans med sina kamrater i sin hage!