I morse höll jag att få hicka när jag kolla termometern,-14 grader,att det bara går an....Humla fick inviga sitt nya vintertäcke,hon är ungefär lika glad i kylan som jag....,vi hackar tänder tillsammans,jag och boxweilern i det sibiriska klimatet. När jag kom bak till lösdrifts hästarna så kom Atena direkt fram till mig,lite förvånad blev jag,hon brukar inte vara den första som gör så stor affär av att jag kommer inom och kikar till gänget. Men jag såg snabbt vad det var som bekymrade henne,juvret var lika stort som på en mjölk ko,sprängfyllt. Inget gott tecken alls! Olivia,hennes söta lilla dotter fann jag i ligghallen där hon stod och hängde med trötta ögon. Snabb koll med tempen visade 40 grader,och uppenbarligen hade hon inte ätit av sin mamma.  Inte direkt någon jättehit,jag gillar inte alls när dom små blir sjuka! Veterinär fick tillkallas och dunderkur med antibiotika utdelas,och både Olivia och Atena är installerade på box. Hoppas att hon blir snabbt bättre...tidigt på söndag morgon reser ju jag och Klara till Portugal,känns inget vidare om vi har sjuka hästar hemma. I och för sig är matilda väldigt duktig på att ta hand om det medan jag är borta...men det är väl där ett litet kontroll behov kryper fram hos mig...jag vill gärna se med EGNA ögon hur det står till! SUCK! Det enda skojiga i denna historian tycker jag då var att Atena faktist kom och sa till att allt inte stod rätt till! Det glädjer mig,dom är inte dumma dom där djuren!

  Olivia och Atena i somras. Olivia är graciös som en liten älva!

Dagens happening igår var flytten av mina grisar i snön! Grisar är i mina ögon fantastiska djur,och för det mesta ganska så samarbetsvilliga,MEN, när en gris inte vill något,då är den inte så lätt att övertala! Och igår ville INTE mina grisar gå dit jag hade tänkt,INTE alls! Jag och Klara provade olika taktiker,skrattade så att vi låg dubbelvikta,halkade rundor i snö driver,och grisarna var överallt utom där dom skulle vara! Till slut fick vi ge upp och vänta till det kom hem fler folk som kunde hjälpa till. Men nu är grisarna installerade i sitt nya vinterhem,där har dom det helt topp,hur mycket snö och kallt den än blir! Skönt!

Nu jäklar så är det kallt...idag har det varit iskallt i vinden..och stenhårt i backen. Trist! Det enda man kan göra nu med ridningen är att ut och skritta,men det är det i mitt tycke alldeles för kallt för,så med andra ord ingen ridning idag iheller. Men det är klart,massor finns det att göra ändå,bara till att bylta på sig varma kläder och sätta fart. I morse blev det en trevlig lite promenad med Ocaso och Otono,vilket jag tror var ganska så uppskattat! Det var två nyfikna föl som mer än gärna ville kolla på stora vida världen tillsammans med mig och Klara. På eftermiddagen kom jag på iden att presentera vad en häst transport är för något för dessa unga pojkar,och efter lite kikande och snusande så traskade båda två snällt både ut och in i den "märkliga lådan". I rena farten så tog vi Grållan oxå och tänkte låta henne ta sig en titt på transporten. Mig veterligen har hon aldrig varit ute och åkt i något liknande,från Spanien kom hon i en stor hästbuss,och eftersom hon haft föl om somrarna så har hon inte tillhört gänget som reser till och från bete. Jag vet inte om Grållan insåg att "lådan" var en tillflykt från den iskalla vinden,iallafall så stegade hon med bestämda steg rakt in och och såg ypperligt förnöjd ut med sitt nya "hus". Försiktigt ryggade vi ut henne,men Grålla gilla sitt nya ställe och traskade in igen med ännu mer bestämda steg! Summan av kardemumman var att "lastträningen" gick över all förväntan och alla tre fattade poängen med det hela. Fina hästarna! Nu ikväll så har det börjat att snöa. Vi får väl se hur mycket det blir av det,kanske så mycket att det går att rida på snöunderlag i morgon?

Några som var klart förvirrade över snön som yrde runt i vinden ikväll var Piggan och Doris,som båda två såg mycket fundersamma ut. Jag hörde att Piggan "muttrade" rejält när hon lämnade sitt halmade hus för att gå på toa (ja,grisar är väldigt renliga och mycket noggranna med sina toaletter,och går runt och muttrar och pratar gör dom väldigt mycket). Kanske det börjar bli dags att ta in dom två damerna på riktigt...vi får se vad dom tycker om snön imorgon.

  Otono,en av pojkarna som nu håller på att bli både stor och väluppfostrad!

  Och Ocaso,som oxå håller på att förvandlas till en stor gosse! Numera allra bästa vännen till Otono! Tillsammans så klarar dom allting!

Ja,det är inte alltid så lätt att bli stora killar....,när man stundtals egentligen bara är små föl! Just nu så är det ocaso och otono som presenteras för livets hårda skola,båda två skall resa härifrån till sina nya ägare ganska så snart och måste helt enkelt börja att vänja sig vid att deras mammor inte alltid finns tillgängliga. Väldigt ofta är dom "små fölen" faktist ganska så självständiga och har en massa upptåg för sig,men hittentills har dom alltid kunnat välja själva när det passar att springa tillbaka till mamma och tryggheten. Nu får dom varje morgon lämna sina mammor och tillbringa dagen i varandras sällskap,för att sedan på eftermiddagen återförenas med mammorna. Första dagen vi genomförde detta projekt var nog den längsta dagen i dessa föls liv tror jag! Ok,den första timmen var väl ok..,men sen blev det deppigt värre och gnäggningarna ekade över gården....men nu så är det ganska så ok,det tog inte så många dagar innan det hade blivit en rutin som fungerade väl. Stora,väluppfostrade killar som snällt låter sig infångas varje morgon och prydligt följer med mig och Klara! Riktiga sötnosar är dom båda två!

Igår hade vi en kund här som provred Budda (min hippi häst") för andra gången och så bestämde sig för att denna matchen var god! Det skojigaste med det är att det är samma familj som köpte min gamla favorit Distinton,alltså hamnar Budda i ypperligt gott sällskap och det är människor som jag både känner och tycker om! Jag kan bara gratulera Trond till en genomtrevlig häst,Budda är en verklig charmknutte av stor kaliber! Inte för inte har han fått smeknamnet "hippihästen",Love,Peace and Understanding!

Äntligen så har familjens kamera kommit tillbaka efter en liten reparation,så det blev lite fotande idag,ganska så skoj! Man ser ju på hästarna varje dag,och visst lägger jag märke till att dom växer och förändras,men ibland blir det en chock upplevelse när nya foton ska läggas in bland dom äldre på datorn! Det blev så med Nebrijano idag,jösses,är detta verkligen samma häst??? På fotona tagna i somras var han gul,idag är han brun! Någonstans på vägen har han uppenbarligen bytat färg...något jag inte tänkt så mycket över!

  Här en bild på Nebrijano från början på juli,en gulaktig,väldigt överbyggd 1-åring.

  Här en bild från idag,en klart brun,ganska så maffig 1-åring.

  Men det är samma häst...,jag lovar! Inte nog med att han blivit brun,han har dessutom blivit ganska så atletisk och rör sig väldigt,väldigt trevligt! Betydligt bättre än vad jag kan minnas att han någonsin gjort! Imponerad blev jag! Här gäller det att vara observant och hänga med i svängarna,unghästarna ändrar på sig hela tiden! Egentligen är det inte så konstigt att Morten ibland kikar lite förvånat när jag kommer med en häst och frågar "vem är det där?". Ganska så irriterad brukar jag att bli och tänker för mig själv "hur svårt är det att hålla rätt på sina hästar??",men okej,jag skall bli lite mer förstående nu...det är inte helt lätt!

I dessa soliga dagar som varit nu har vi även filmat lite hästar som blir ridna,super skoj är det att jämföra med filmerna från i somras! Dom har verkligen gjort framsteg,unghästarna! Ska försöka att lägga ut några filmer här så fort dom blir färdiga!

Mer höstlikt än vad det har varit här idag tror jag inte att det kan bli...,blåsigt,regn i massor,kallt och mörkt! Häst aktiviteterna har hållits på en låg nivå och bara precis det som måste bli gjort har blivit gjort,plus lite skurning inne i stallet,som var en ganska så trevlig plats att vara på idag! Min mening delades till det fulla av hingstarna som mer än gärna gick in igen efter bara några timmar utomhus.

Däremot så fick jag och klara slänga oss in i bygg branchen,igen! Och detta utan att vi är några speciellt goda snickrare någon av oss. Historien tillhör mina fina grisar,Piggan och Doris och deras behov av ett hus! Fortsatt så lever dom i någon form av lösdrifts system där dom bor utomhus,kan böka runt i leran,sola sig och ha det allmänt bra,men naturligtvis med ett halmat hus där dom kan sova torrt och varmt. Det var där jag började min karriär i bygg branchen,ett grishus! Efter mycket tänkande,många pallar,brädor och spik så stod det där då,och jag var ofantligt nöjd med min egen insats! Hur svårt är det egentligen att bygga lite???? En god kvinna reder sig själv var min inställning! Lyckan blev då inte långvarig....då det är som så här att grisar är väldigt starka små varelser...mycket starkare än vad man kunde tro....och mitt grishus inte riktigt stod emot sina inneboendes krafter....huset har välts och raserats i olika omgångar...och jag har troget kommit med min lilla hammare och gjort olika former av "förstärknings arbete". Ibland tror jag att det är en liten hobby dessa grisar har,att just välta sitt hus..och minsann om det inte har blivit min lilla hobby oxå att försöka att bygga upp det igen,lite starkare än förra gången!  Nåväl idag så tror jag att det blev stabilare än någonsin,massor med spik gick åt plus den nya ideen med blå balsnören! Kom på att jag kunde binda upp huset,nu jäklar är det svår vält! Stolta stod både jag och Klara och beundrade det nya mästerverket medan regnet pöste ner och vinden ylade. Nu jäklar skall det grishuset hålla ihopa (iallafall minst några dagar)!  

En strålande höstdag med mjukt och fint underlag på ridbanan,här jäklar skall det ridas bestämdes det i morse! En del kanske tror att det är det jag gör hela dagarna....men många timmar går åt till de yngre hästarna,avelsstona,fodring,mockning,fixa med staket plus naturligtvis alla dom andra djuren som bor här. Det är praktiskt helt omöjligt att just "bara" rida. Och sen en sak till som helt enkelt  tar mycket tid är att hämta den häst man skall rida,i dagsläget försöka att sanera den allt längre komna vinterpälsen från leran (som just här innehåller en viss del med klister är jag övertygad om),sadla upp och frakta sig själv och ridhästen till ridbanan. Allt tar tid,massor med tid..! Trots väldigt hög effektivitet på min "rid dag" så stoppade det vid 4 hästar,mer hann jag inte! Men skall jag vara helt ärlig så tror jag nog att det är ungefär vad jag tåler,när jag gled ner på backen efter den fjärde hästen,då är både rygg och andra kroppsdelar ganska så förnöjda med att mörkret börjar att komma! Men det blev en bra dag med duktiga och ambitösa hästar som jag tror gjorde sitt bästa. Och det lilla trumfkortet var naturligtvis att även klara hann att rida 4 hästar! 4+4=8,så visst har vi varit super effektiva! Hur i hela fridens namn skall detta gå när Klara reser tillbaka till sverige,jag kommer ju inte att hinna med någonting alls...!

  Fina Joyita,som gör stora framsteg som ridhäst!

Att jag inte varit så flitig med att blogga på ett tag igen har inget att göra med att det inte sker saker här (för det gör det!!!),snarare att det sker så mycket hela tiden att man helt enkelt blir trött! Och det här höst mörkret som smyger sig på en,ja det får mig ännu tröttare än vanligt,och soffan är nu såååå lockande om kvällarna!

Massor har skett sen sist jag skrev här...,första snön försvann,plusgraderna kom tillbaka och därmed gott underlag att rida på,alltså ännu en tränings vecka för ridhästarna! Eftersom det hela tiden känns som om det sjunger på sista versen så gäller det att passa på när det fungerar! Fortsatt så sköter alla sig finfint!

Stackars lilla söta Nino har varit väldigt otursförföljd nu i det sista. En kväll fann jag honom med en väldigt otrevlig hovskada,gud vet hur han har fått till det,men det blev mycket jux med veterinärer,hovslagare och skydds bandager av hoven. Inte speciellt jätteskoj med en 1åring som har väldigt ont i en bakhov som skall tvättas och bytas bandage på varje dag,men Nino är nog den mest tåliga unghäst jag träffat på! Han suckar och stånkar,pustar och stönar när jag håller på med hans bakfot,men aldrig ens att han viftat på svansen åt mig! Snälla,fina hästen! En av mina favoriter just nu!

  Efter mycket ståhej och boxvila på grund av hoven så fann vi honom sennare en kväll med kolik,inte speciellt kul det heller! Mycket promenerande blev det den kvällen,i beck mörker! Men fina lilla hästen hängde på utan protester,och ännu mer förtjust blev jag i honom då! Nino verkar aldrig till att säga nej...han är bara lite förvånad över mina konstiga aktiviteter! Nu håller jag verkligen tummarna att han får hålla sig frisk och att oturen är borta!

En gammal vän kom tillbaka hit igår,lilla fina Ita som blev såld som tävlingsponny har inte riktigt funnit den rätta tonen med sin nya ryttare men det hela löste sig på ett väldigt bra sätt för alla parter då Klara bestämde sig för att köpa häst! Så nu är klara den lyckliga ägaren till denna fina lilla fröken. Nöjda är dom,både klara och Ita!

Idag har vi haft nya kunder som hälsat på våra hästar och låtit sig charmeras av dom spanska pojkarna! Millionen var den som blev mest beundrad,och med all rätt,en jätte trevlig 2-årig valack e. Leal.

  En ung kille som jag absolut kunde tänkt mig att behållt för eget bruk!

Precis när allt var färdigt och den sista hästen kommit in i sin box så började det att snöa ikväll....små vita flingor som sakta kom dalande ner från himlen. Säkert många som jublar,men själv tycker jag att det är vemodigt värre,nu har det börjat,vintern,och det tar låååång tid innan den försvinner igen. Många tuffa månader att vänta,suck!

I går kväll var jag iväg på en väldigt intressant föreläsning om hundars språk och beteende,väldigt givande! Föreläsaren tyckte att det vore självklart för alla hundägare att just sätta sig in i lite hundpsykologi,för att bättre förstå sin kära fyrbenta vän. Jag är helt enig! Och vore det inte lika självklart för alla som håller på med hästar att oxå skaffa sig kunskap om hästars språk och betende? Jag menar inte att man behöver bli en fullfjädrad djurpsykolog,men har man fått med sig lite "bas kunskap" så tror jag nog att många missförstånd och allehanda konflikter kunde undvikits,bara genom att man hade förstått vad det är som sker. Hur många gånger har jag inte hört,eller uttalat dom orden själv,att hästen är "dum". Med handen på hjärtat så är det väldigt sällan den är just dum,men den är en häst och reagerar antagligen precis som en just en häst skall göra!

Ett väldigt gott exempel från igår kväll var att vi på föreläsningen fick se ett filmklipp på ca 1,5 min med 3 stycken vargar. Ett ganska så tråkigt sådant...ingen action alls,det skedde nästan inget alls! Men efter att föreläsaren var färdig med sin lektion fick vi se filmklippet igen,och nu med nya ögon. Och då skedde det verkligen många saker...massor med kommunikation vargarna i mellan. Små signaler som gavs ut och svarades på...en ny dörr hade öppnats,bara man vet vad man ska se efter!

Budda! 

Jag har ju en väldig tur här som har så många hästar att kika på och lära mig av! Olika flockar,hästar i olika åldrar,samspelet mellan dom olika individerna. Otroligt intressant! Men det är långt ifrån alltid jag förstår vad det är som händer och sker...och ibland så behövs det att jag tänker till och kanske förstår väldigt mycket försent...men jag försöker verkligen att lära mig och att hänga med i svängarna!