Ja,jag är ju ganska så sugen på att komma igång med unghästarna..så imorse föll valet på Texas. Tanken var att han skulle komma igång i longeringens ädla konst på min lilla ridbana här hemma. Första kampen kom när jag skulle få med mig Texas ut från lösdriften..inte för att han gjorde något fel alls,men en viss överambitös Zorro hade bestämt sig för att det var hans tur att jobba...och jag måste säga att han blev mer än lovligt fräck i sina försök att hänga på,eller regelrätt tränga sig förbi..,alternativt skrämma bort stackars Texas..bara han fick följa med! Ok,det är kul med hästar som vill..men vissa regler måste följas och jag fick bli ganska så tuff mot en väldigt slokörad Zorro...

Sen var det då Texas...som blev väldigt uppspelt över hela grejen med att jobba i lina...alla kommandon var som bortblåsta...och regeln att gå runt mig i en cirkel försvann kvickt den med! Det blev helt enkelt just "Texas" av hela grejen! Hästen var överallt...ganska så ofta i luften..väldigt ofta i galopp med svansen i vädret..och ganska så sällan på min volt! I normala fall hade jag inte tagit så illa upp utan hade väl hängt med så gott det gick tills han hade kommit till sans och lugnat sig,men just

nu vill jag inte åka kana efter hästar. Det var bara att kalla på förstärkning i form av Morten som fick ta över linan tills Texas börja att uppföra sig lite mer anständigt! Det tog en liten stund,och det kan vara lite skoj att se andra slita med...(hihi). Men det hela avslutades väldigt bra med en koncentrerad unghäst som lyssnade fint och gorde vad han skulle! Jag får hoppas att det sitter kvar färskt i minnet tills nästa gång!

Som avslutning på morgon jobbet fick det faktist bli Zorros tur att visa vad han kunde....vilket han mer än gärna gjorde...uppförde sig efter konstens alla regler och var mer än nöjd med sig själv! Och just nu är det egentligen den typen av häst som jag allra helst jobbar tillsammans med!

  Texas i somras

Igår så fick morten röjt undan den mesta av snön i en av rasthagarna här hemma och jag blev lite inspirerad...ett ställe att börja jobba unghästar i! Egentligen borde det ha varit full fart på den biten redan..,jag har ett helt gäng med 3-åringar som ska ridas in men det har sjukskrivningen satt stopp på. Men någonstans ska man ju börja igen..och mitt val föll på Zorro,min trogna följeslagare som är så tacksam att aktivera. I höstas fick han ju vara med om lite jobb och jag kom så långt att jag satt på honom och skritta lite,efter det har det varit enbart vila för honom. I och för sig tror jag inte det har varit fel,han har fortsatt att växa och om möjligt blivit ännu större!

För min del hoppas jag att han inte blir högre...,han är säkert över 170 cm nu och det kan väl typ vara nog! Och jag tror att man ska vara försiktig med att belasta unghästarna för mycket under tiden som dom skjuter i höjden på det viset.

Idag fick han iallafall på sig sadel och träns igen och fick jobba en stund i lina. Gigantiska hästen uppförde sig som om det var det vi hade tränat på dom sista veckorna...lyssnade på alla kommandona och var den stoltaste man kan tänka sig när han fick beröm! Fina hästen..,det ska bli ett riktigt nöje att börja och rida honom! Men med den biten så får jag nog lugna mig en stund till!  

Att det snöar här,både i tid och otid och ganska så ofta det har jag lärt mig,men det är inte så vanligt att det både snöar och blåser samtidigt! Det har det gjort sedan igår kväll..inget vidare faktist. Allt som är ute blir snödränkt...alla hästarna är vita..Humlan är vit...ja,snön dränker liksom allt! Jag brukar vara ganska så hurtig med hingstarna som står på stall att dom ska ut under dagtid. Kallt,jättekallt,snö,regn,det spelar ingen roll,ut kommer dom (det ska sägas att Romero alltid har tyckt att jag har varit överdrivet hurtig). Men i morse så gav till och med jag mig..det fick bli en inne dag för hingstarna.

För att göra förmiddagen lite trevlig för dom så bestämde jag mig för att i tur och ordning gå igenom alla med borstar,manspray och hovkratsar. Det är en ganska så passande aktivitet för mig med,så där bara lite ansträngande.

Vad som är ganska så kul är att se hur dom olika personligheterna uppför sig...

Förste häst till borstning är förstås hans majestät Codicioso,det är väldigt viktigt att han får vara förste man..,annars har jag i princip förstört hela hans dag. Att han är först det köper jag...men efter det så är hans majestäts turordning lite snedvriden i mina ögon...för som nummer 2 så är det han...nummer 3,4,5 och 6 så är det fortfarande hans tur! Och blickarna han ger mig när jag misslyckas så totalt med denna ordning säger allt..,jag är i princip helt oduglig som hästskötare!

Leal,han kan helt styra sig undan från denna pysselstund...hade han kunnat gömma sig sig i sin box så hade han gjort det direkt! Att bli borstad har han aldrig tyckt om...han finner sig väluppfostrat i det,men drar alltid en lättnaden suck när jag är färdig! Och att reda ut hans man ser han nästinpå som rent djurplågeri...stackars hästen!

Distinton börjar att gnägga på mig idet jag startar med häst nr 1...sen står han och kallar med så mjuk stämma som bara går att få ända tills det blir hans tur! Att bli borstad av tanten,det tillhör en av hans höjdpunkter under dagen!

Romero står alltid tyst och diskret i sin box och kikar på mig med sina vänliga ögon...väntar tyst och snällt på sin tur och njuter sedan mest av alla tror jag!

Lucifer har sin egen lilla sport..det är att försöka att få upp knuten till grimskaftet som jag bundit fast honom i....han blir bättre och bättre på det..inte allför sällan så lyckas han...och då glittrar det i hans ögon! Han är en smart häst!

Gepetto till sist är bara söt och vänlig...han väntar snällt,står stilla som en staty och gör aldrig något väsen av sig. Skulle tro att han blir en gentleman inte olik Romero när han blir lite äldre!

Sakta men säkert var det ju...,men nu börjar jag att få det TRÅKIGT! Det är inte riktigt lika kul att vila längre...och ganska så frustrerande när man ändå inte riktigt orkar med..Så jag försöker att aktivera mig själv med små saker...att borsta hästar går fint,så hingstarna får sig en rejäl omgång med borstarna..,halva gänget på morgonen och halva gänget på kvällen.

Och idag så var det ett helt underbart väder,bara ett par minus grader och strålande sol...helt omöjligt att bara ligga inne! Så jag tillbringade en del tid hos lösdrifts gänget som liksom jag njöt av värmen i solen! Många av dom låg och vilade,och jag ska ju oxå vila...det var då jag kom på smygträningen! Jag vandrade runt bland unghästarna,klappade och pratade med dom och satte mig på deras ryggar där dom låg och sola. Helt lysande! Dom får känna hur det är att ha mig på ryggen,och att hela jag är ovanpå dom! Och detta under fullkomligt rogivande förhållande! Det var ingen som reagerade på det,utan dom var ganska så förnöjda att bli ompysslade av "tanten",antingen jag satt brevid dom eller på dom. Nöjd var jag,inridning påbörjad i smyg,under trevliga former!

  Lucifer ingick dock inte i denna övningen..,han har inte tid att vila när han är ute..,utan har fullt upp med att härja och leka i snön! Och med tanke på snömängden så är det rejäla träningspass för honom! Jag kan intyga att det är tungt att ta sig fram!

Det gör verkligen det..på alla sätt och vis! Dagarna har helt uppenbarligen blivit både längre och ljusare och tittar bara solen fram så har den också börjat att värma lite. Det glädjer mig,och med snart januari avverkad så kan inte vintern hålla i sig hur länge som helst! Och det är bra för den har i år varit ganska så tuff mot både folk och djur!

Själv blir jag sakta men säkert piggare för varje dag som går. Ok,det är en bra bit kvar till att jag börjar att tampas med unghästarna eller kliver upp i sadeln igen,men det kommer det med. Och än en gång i mitt liv slår det mig hur intelligenta och vänliga dessa hästarna är...jag är så glad att jag får ta en del i deras liv! Ta till exempel Leal och Distinton,två vuxna stolta hingstar som mycket väl kan visa hur vackra  och på vilket gott humör dom är på när dom ska ut i sina rasthagar. Vi kan forcera gårdsplan i både passage och små lustiga uppvisningar när dom är på det humöret. Men idag när jag tog ut dom så tassade dom fram som gamla ponnies,i den tragiskt långsamma takten jag går i nu!(seriöst,en 90-åring med rullator hade kört om mig halvvägs). Det är precis som om dom förstår att jag inte är bra,inte på humör för några uppvisningar,och att vi måste ta allt i slow motion! Jag blir ödmjuk inför dessa förstående och vänliga själar!     Romero

Efter 8 dagar i ryggläge bestämde jag mig så nu för att hälsa på mina herrar ute i stallet. Att gå ner för trappan,ut genom dörren,över heeela gårdsplanen och in i stallet blev att sammanlikna med en promenad till Kina! Det var så långt,väldigt mycket längre än jag någonsin kunnat föreställa mig! Halvvägs ångrade jag bittert att jag inte tagit med mig någon färdkost,en vattenflaska och eventuellt en sovsäck att vila i! Men efter mycket pust och stön kunde jag då äntligen öppna stalldörren (som var den mest tungöpnnade dörr jag träffat på i hela mitt liv) och då fick jag verkligen belöning för min långa (!) vandring. -Hej pojkar,sa jag och till min stora glädje så lyftes alla huvud,alla öron spetsades och det blev en kör av gnäggningar som svar! Varm blev jag om hjärtat! Vilken uppmuntran! Här stod hela gänget och hälsade så glatt på mig! Den enda som gjorde mer väsen av sig var hans Majestät Codisioso som började banka i boxdörren och gav mig blicken "gud vet var du har varit..,men du är sen..,väldigt sen!

Det var härligt med lite uppmuntran..men idag räckte inte krafterna till mer än just att säga hej,och jag la om kursen tillbaka mot huset. Det var om möjligt ännu längre att gå! Känslan var att för varje steg jag tog så flyttade sig huset en bit längre bort.

Men det spelar ingen roll...nu är jag liksom på gång...och "kinaresan" blir säkert lättare nästa gång.! Att gå ända bort till lösdrifts hästarna får bli ett äventyr för sig själv,för dit är det jättelångt!! Längre än till Kina....men kanske imorgon....!  

Det är inte alltid saker och ting går som man har tänkt sig...Efter att ha varit mer än normalt sliten ett par dagar åkte jag till doktorn..,som skickade mig till sjukhuset..,som efter bara en timmes besök fick lagt mig på ett operationsbord! Detta var inte något jag direkt hade planerat,och när jag gnällde om det så kikade kirurgen väldigt uppgivit på mig och kom med kommentaren "att han hade aldrig under hela sin tid som kirurg planerat en enda akut operation i förväg". Nähä,då är det kanske inte det man gör då...fast för min del hade det varit betydligt enklare och planerat livet om man hade gjort det!

Så denna hästskötaren är nu en av dom sämsta hästskötarna man överhuvudtaget kan tänka sig! Jag har intagit rygg läge i sängen...och när jag känner mig som allra piggast i soffan...inte mycket att ropa hurra över,men jag kan bara hoppas att krafterna återvänder snart! Hittentills så har hela familjen här trätt in som vikarierande hästskötare,och jag tror nog att alla gör gör så gott dom kan! Jag känner lite på mig att inga katastrof historier når upp till mina öron..,utan alla smilar och säger att detta går hur bra som helst.. Jag kan bara hoppas det! Vi får väl se hur detta skall lösas på sikt...  

Det smällkalla vädret har hållit i sig...det är helt otroligt! Men det finns dom som har haft det ännu jobbigare än vi...så man ska inte bara klaga,men jobbigt är det...både för hästar och hästskötaren!

Men igår kväll skedde det som inte FÅR lov att hända,lösdrifts gänget tog sig ut från sin hage och gav sig iväg....en salig blanding av föl,unghästar och avelsdamer. Klockan 9 på kvällen,beckmörkt ute och -18 grader...och gänget var borta! Ja,iallafall största delen av det..,den viktigaste hästen var kvar hemma,Nahema,drottningen som skulle styrt upp det hela,hon stod fredligt och åt i godan ro tillsammans med sin dotter Molly.

Det var bara till att kasta sig i bilen och börja att följa spåren,man behöver inte direkt en skicklig spår finnare för att klara av att följa ett tjugotal hästar i snö...men vad som gjorde mig väldigt bekymrad var att dom följde vägen,ok,inte direkt hårt trafikerad en sen söndagkväll,men iallafall...med lite otur framme så räcker det ju att möta en bil i en kurva...och olyckan kan vara där! Nästa bekymmer var att dom håll god fart och hade hunnit komma ett bra stycke hemifrån innan vi hann ikapp dom! Och där stod vi då....med 20 lösa hästar 4km hemifrån och utan en flockledare...hade bara Nahema varit med så kunde jag gått med henne och flocken hade följt efter....men detta var bara en förvirrad samling med svettiga hästar som var helt desorienterade! Ingen hit direkt! Jag tror att jag hade en puls som närma sig en stridspilots under anfall innan vi äntligen kom hem med jättegänget!

Men hem kom vi,och då var nästa bekymmer....alla hästarna var blöta av svett (jag med) och med -18 grader så är inte det speciellt lyckat! Jag såg framför mig hur hälften av hästarna skulle dö i lunginflammation,eller alternativt frysa till is statyer! Halm blev återigen min räddning,massor med halm! 4 stora rundbalar fick dom,både i ligghallarna och utanför...och till min stora glädje fattade hästarna vitsen med det hela och började att rulla sig helt vilt i den torra halmen,och lite nytta tror jag nog att det gjorde! Det är väl för tidigt att ropa hej än,men trots noggrann övervakning idag så har jag inte kunnat hitta något fel på någon av dom! Men denna hästskötaren är sliten!!! Både till kropp och själ!!! Hoppas att slipper att uppleva något liknande på mycket länge!  

Hingstarna var iallafall inte inblandade i soppan i går kväll och har haft en högst vanlig dag idag. Hans majestät var ute och motionerade i snön,jag tror faktist att han gillar den,fast smällkylan kunde han nog varit utan!