Hösten är verkligen här och det börjar kännas som om tränings perioden går mot sitt slut med dom unga hästarna som rids. Men så länge väder och framförallt underlaget tillåter det så kämpar vi vidare. Alla här är fantastiskt duktiga....och med tanke på vilket gäng det var med orutinerade hästar som startade sin tränings säsong i april/maj så är jag mer än förnöjd! Alla hästarna gör bra jobb på ridbanan i alla gångarter,alla är trygga och fina och göra små ute turer på,en del är igång och löshoppar lite. Ida har även tillsammans med Klara provat på det där med hoppning under ryttare för första gången i sitt liv! Ida har verkligen utvecklats enormt under denna sommaren och vi har då även funnit hennes passion här i livet...,att skutta över hinder! I löshoppningen har hon verkligen visat att detta är hennes grej,och alltså har hon tagit sin första hopplektion med ryttare nu! Det gick som tåget! Lite svårt att säga vem som såg lyckligast ut....Ida eller Klara!

  Bara små söta kryss hinder denna första hopp lektion, i syfte att bygga upp hennes själv förtroende. Att det går finemang att hoppa även med en ryttare på ryggen! Och hoppa,det gör Ida!

  Vissa gånger både större och längre än vad Klara hade räknat med.....!

Men dom allra flesta gånger var dom båda rörande överens hur dom små kryssen skulle forceras!

  Viktigaste av allt var att både häst och ryttare hade skoj...och det hade dom!

  Så här nöjda var ekipaget efter avslutad träning! Härligt att se! Det skulle inte förvåna mig alls om vi snart får se en ny lite PRE dam ute på lite lätta tävlingsklasser i hoppning!

En annan skojig sak är att fina Ocaso har oxå funnit sig en alldeles egen tant! Gratulerar Linn till ett jättefint hingstföl! Han kommer du att få mycket glädje av!

  Ocaso,e. Romero   u. Grålla (Indirecta).

Måste säga att intresset för PRE hästen här i Norge har ökat,aldrig har vi haft så mycket förfrågningar på salu hästar som vi har nu,Skoj! Det är ju helt fantastiska hästar!

Efter regn kommer solsken heter det,och denna gången stämde det! En härlig höstdag med flödande solsken...kan det bli bättre? Inte för varmt...inga insekter...vackra färger runt omkring en...ja,idag har det varit fint att rida! Och ridit har vi gjort,vars 4 hästar, jag och Klara.

                                                 Mina spanska damer Jarama och joyita var båda två väldigt fina att sitta på idag....det är sådana dagar man känner sig som en "duktig" ryttare och det finns inga bekymmer i hela världen! På ett sätt är dom väldigt lika att rida...och på ett annat väldigt olika. Men jag trivs som fisken i vattnet på båda två...kanske med ett litet extra plus för Jarama som är en dam man rider med väldigt små hjälper. Ibland känns det som om man bara behöver tänka vad det är man vill att hon skall göra...och så gör hon det! En helt fantastisk häst!

  Fastän att hon är såpass lite riden som hon är,så är det verkligen en häst som hjälper till att utbilda sin ryttare! Sitt still,håll balansen,små hjälper,och tänk först innan du gör något....det är Jaramas motto!

  Joyita utbildar en på ett annat sätt;takt,takt och åter igen takt,och håll balansen där med,långa kliv istället för många och MJUKA händer!

  Joyita är inte mer än 160 cm hög,men är en mäktig häst att rida! Jag känner mig ganska så liten på denna dam!

Alla hästarna har ju nu kommit hem och blivit satta ihop som en större grupp i lösdrifts systemet. Under sommaren har det varit mindre grupper,avelsston och föl för sig,ridhästar för sig och unghästarna har rest varit iväg på olika beten en bit härifrån. Men nu är dom alltså satta tillsammans (förutom unghingstar och äldre hingstar förstås) och skall bli en fungerande grupp av hästar. Rangordningen måste göras upp i den nya flocken och det har minsann varit lite liv i luckan. Bland annat våra 3-åriga valacker som i sommar gått tilsammans med ridhästarna har fått lite nippran...och vissa av stona har fått ännu mer nippran och börjat att brunsta som bara den..mitt i höstrusket...ivrigt uppvaktade av dom annars så beskedliga valackerna. Mer än en gång har jag fått ryta som ett lejon för att få vissa att komma ner på jorden igen.En aning förvånad har jag varit,det brukar inte vara så här mycket liv i luckan när flocken sätts ihopa igen...ok,lite smågnabb,men inga slagsmål....! Men nu vet jag varför... Jag har nämligen gjort ett stort misstag.....ser jag så här i efterhand. Dom 2 allra viktigaste hästarna har saknats! Min drottning Nahema och hennes gamla följeslagare Formos som ända sedan jag flyttade hit har regerat över den stora flocken har inte varit där! Detta på grund av bantning! Nahema är mer än lovligt fet och alltså har dom fått gå i en lite hage med väldigt begränsat med mat.... Detta slog mig som en klar blixt i eftermiddags efter ett nytt slagsmål bland 2 ungtuppar,och genast fick jag hämtat mina gamla hästar. Vilken effekt! Stämmningen blev helt annorlunda när drottningen med sin prins tog över befälet! Tok valackerna började att äta istället för att slåss...och dom hyper brunstiga stona lugnade ner sig och gick in i ligghallarna! Varje flock behöver en förståndig ledare som kan styra upp det hela,inget snack om något annat! Min gamla drottning är värd sin vikt i guld!

  Nahema,min helt ovärderliga gamla  drottning! Vad skulle jag gjort utan henne???

Red Leal i morse...och måste säga att det var en spänstig hingst jag satt på! I alla hagar runtomkring ridbanan var det liv i luckan! Det blåste en del och löv kom yrande längs marken.....ja,Leal var vaken,men oj vilken känsla det är att sitta på en sådan häst när den dansar fram med öronen spetsade! Jag trivdes!

  Här en bild från i somras.

Det regnar och det blåser...har gjort det hela helgen och jag tror nog att många har tillbringat den upp kurad i soffan med en god kopp te. Jag ÖNSKA iallafall att jag gjort det....men inte...har inte ens varit i närheten! I lördags hade jag höga ambitioner att rida en del hästar,så att det var gjort innan vädrets makter satte stopp för det. Efter det gick maskinen sönder som skulle göra rent i lösdriftens ligghallar. En klar miss i hela planeringen! Med så mycket regn att vänta ville jag ha ligghallarna i ordning till fölen...så det var bara att ta till grepen. Jag och Ivan mockade som dårar fram till 9 på kvällen,och då kändes som om att ryggen var knäckt i 2 delar och armarna en halv meter längre än vad dom varit dagen innan! SUCK,så går det när man är ute i sista minuten! Men det blev bra...

I söndagens hällregn roade jag mig med att flytta staket och göra nya hagar till mina bädjur...inget otrevligt jobb i sig,bara ett förfärligt väder!

Dom sista hästarna som gick i hagar utan ligghallar fick komma hem och efter en ganska så blöt och jobbig helg så har alla djuren det bra med tak över huvudet och torr halm att ligga i. Jag själv överväger dock att ta ett nytt besök hos min kära lilla kiroprakter och få renoverat ryggen igen!

En kul sak var att Helene som numera är "super Tintons" nya ägare meddela att dom kommit 2:a i helgens dressyr start! Jätte Grattis! Detta är bara början...!

  Söta Molly var bland dom sista hästarna att komma hem och under tak denna regniga helg!

Det är ju faktist världsmästerskapet i dressyr nu,och vad som är fantastiskt skojigt är att PRE hingsten Fuego som naturligtvis tävlar för Spanien går så att det bara susar om det! Det fanns en del meningar innan att PRE hästen skulle ha svårt att hävda sig mot dom andra europeiska hästarna i dom högsta klasserna i dressyr,att PRE hästen var duktiga på samling men sen var det stopp....det känns som att dom som uttala sig om det kanske får tänka om...!

Kikar man på det här så finns nog det mesta man kan önska sig av en dressyr häst i topp klass! Heja Fuego!

Igår hade vi besök av en kund som var på utkik av ett hingstföl,och både Optimo och ocaso passade på att koppla på charmen!

  Här har vi Ocaso,med Romero till pappa och "Grålla" till mamma.

  Och Optimo,oxå efter Romero och med Jilguerita till mamma. Två små snyggingar!

Någon kanske undrar hur det gick i det vidare livet med mina små skyddslingar som jag fick flyttat in i köket hos oss under sommaren....Piggan (den skadade grisen),Billy (lammet som inte mamman ville ha) och Doris (den minsta av alla grisungar som föddes livlös). Alla uppfostrade inne med familjen och väldigt omhändertagna av Humlan (min baby älskande boxweiler). Till min stora glädje så har det gått väldigt bra med hela lilla gänget! Piggan och Billy levde lyckligt tillsammans i en enda röra där Billy trodde han var en gris och Piggan trodde hon var en hund...

  Lite skar sig deras intressen till slut....Piggan ville mest böka i jorden och Billy ville leka leken att "stångas",vilken Piggan var mindre road av...Så Billy fick komma till sina "nya " vänner,dom andra bädjuren,där fler har samma intresse som han. Lite förvirrad var han...märkliga djur dom där bäerna tyckte han nog...men han har faktist anpassat sig fint! Förhoppningsvis så kan han leva tillsammans med sina artfränder i fortsättningen och vara lycklig där! Piggan tyckte nog att Billy var siså där i slutet,men att bo själv var hon inte så intresserad av egentligen. Doris fick då flytta ut till henne,och det blev en riktig hit! Best friends på en gång! Fast dom båda är fortfarande väldigt förtjusta i Humlan!

Humla och Doris i lekar tagen...dom delar intresset för bollar!

En hel del tid läggs nu på unghästarna som kommit hem från betena. Efter en hel sommar som just bara hästar med lek och bus så behövs det lite påminnelser om det här med regler...och att uppföra sig anständigt! Och jäklar vad dom har vuxit denna sommaren...man kan undra vad det har funnits i gräset...

  Här Natali,en 1-åring i bus tagen!

  och Nikita,en annan 1-åring som det är lite action i...

Nu har det verkligen blivit höstlikt....regn,lera,sjunkande temperaturer och ett bete som verkligen sjunger på sista versen. Vemodigt värre...! Hela veckan har gått åt till att förflytta djur från sina bete och hemåt. Mat har börjat att delas ut i hagarna,det är bara mina bädjur som klarar sig en stund till på gräset som finns kvar,men även dom fick flyttas ett steg närmare gården. Denna gången blev det en förflyttning till fots,i gammal herde stil tog vi helt enkelt och promenerade med gänget 1,5 km. Gick hur fint som helst!

  Några bilister som förvånat höjde på ögonbrynen bara,eftersom vi fick använda oss av vägen! Antalet har nu sjunkit till "bara" 39,dom största lammen har nu skickats iväg till slakt...i mina ögon en mindre trevlig historia...men absolut nödvändig om jag skall vara en "riktig" får farmare...!

I veckan som gått har även veterinären varit här och kastrerat 3 av dom 1-åriga hingstarna,vilket har gått väldigt bra med allihopa. Kanske lite tidigt tycker en del,men med tanke på hur många hästar vi har här i olika hagsystem så är jag inte hjälpt av att ha allför många påhittiga unghingstar som gärna ställer till med bus....Tanken är ju ändå att dom skall bli väl fungerande ridhästar och inga avelshingstar.

  Nino blev valack.

  Nexico blev valack.

  Och Nebrijano blev valack.

En annan som tagit mycket av min tid denna veckan är en sjuk gris....en av Piggans namnlösa systrar. Jag hittade henne en morgon blek och apatisk med problem med andningen....Jag är fullt medveten om att dom allra flesta som föder upp grisar hade gett upp henne där och då...men jag klarar helt enkelt inte av det! Istället har jag och klara kämpat på med den lilla grisen...antibiotika,vätske ersättning,vitaminer,järn....havregröt att äta...druvsocker vatten att dricka...4 gånger om dagen! Både Morten och veterinären har sett bekymrat på oss och tyckt ge upp...men inte! I morse var hon betydligt piggare och kom själv och mötte mig! Detta kan nog gå vägen....

Igår tog vi hem unghingstarna från deras bete,vilket gick helt lysande. Jag slutar inte att förvåna mig över hur snälla dom här unga häs  tarna är att ut och åka med! Men med ett gäng ny hemkomna huliganer så är det minsann liv på gården och action i hagarna....! Det gnäggas och skrikes,busas och lekes...full rulle! Vad som var lite spännande idag var när den 2-åriga hingsten Micki skulle introduceras med sitt "nya" sällskap! Tanken är nu att även han skall bli en stallhäst (han har blivit ganska så mycket hingst under sommaren) och få komma ut och in tillsammans med dom andra "vuxna". En 2-årig hingst behöver leka i massor,och det utvalda sällskapet blev 3-åriga Gepetto och så naturligtvis Lucifer som redan är lek kamrat till Gepetto. En nyinsläppt 2-åring får väl bara finna sig i att det är 3-åringen som bestämmer tänkte jag,men icke! Micki var en riktig tuffing och det var många "låtsas strider" och imponerings försök på varandra innan Gepetto helt enkelt gav sig till Mickis stora förtjusning!

Men det skall sägas att trots dom brakade ihopa många gånger och det ibland såg ganska så våldsamt ut så var både Gepetto och micki lika hela och fina ikväll när dom fick komma in! Ganska så otroligt egentligen!

  Men det som var mest kul att se var när vi sedan släppte ut Lucifer (universums härskare) som inte är mer än 3,5 år och numera valack,men med en attityd och utstrålning som är ganska så imponerande! Det tyckte både jag och dom andra 2 hästarna! Från att ha gått ganska så vilt till i hagen så blev det ett totalt lugn när Lucifer stegade ut med högburet huvud och minen av en majestät! utan att behöva dela ut varken ett enda bett eller en enda spark så berättade han att det var hans område och det krävdes ordning och reda,det även av nykomlingen som var ganska så hög i hatten! Häftigt att se hur dom ranghöga hästarna kan ta kontroll över en situation så kvickt och bara med hjälp av attityd!