Idag har vi äntligen tagit tag i det där med att löshoppa några av hästarna. Det har varit på tapeten ett tag...,men sen är det där med att just göra det! Fastän jag inte har som något mål att utbilda hopphästar så är allsidig träning himla bra för dom unga och orutinerade. Och kul hade vi det...både jag ,Klara och hästarna. Det var inget avancerat och absolut inga hinder höjder att prata om,men dom får ju börja någonstans.... Men  två av hästarna som fick vara med idag utmärkte sig väldigt och imponerade stort! Den första var Ida,en PRE dam som har fått mig till att pendla mellan hopp och förtvivlan...,den senaste månaden dock mest åt hoppets del! "Tror nog att hon kan hoppa" har klara bestämt hävdat ett tag...,jag har varit lite mer skeptisk. Ida brukar inte se det som något jätte positivt att introduceras för nya saker,men oj så fel jag hade! Ida hoppade med en hjärtans lust och ibland såg det mer ut som om hon flög.....med spetsade öron...detta gilla hon!!!

  Att hindret var en halv meter högt brydde hon sig inte så mycket om...med en helt lysande hinder teknik hoppade hon minst 130 cm! Ida är en fullkomlig naturbegåvning!

  Och med vilken äkta glädje! Det var härligt att se på!

Nästa häst som var helt fenomenal var "hippi hästen" Budda! Han tog det helt av för....han smet förbi mig många gånger när jag skulle fånga honom och fortsatte att just bara hoppa....ibland tog han hinder korridoren från fel håll...det gick bara inte att få stopp på honom!

  Buddas halvsyster Sassi (samma mamma) var oxå en naturbegåvning som imponerade stort på mig....och nu Budda! Härligt att se!

  Joyita fick oxå prova på,kanske inte den mest lovande hopphästen jag sett,men hon tyckte det var kul...och det är egentligen huvud saken! Atena och Texas var nästa lilla gäng....Atena lite okoncentrerad,hade egentligen mest koll på grannarnas hästar...något lite mer koncentration och jag har faktist tro på henne. Hon är smidig som en katt. Texas hade det inte helt lätt med alla 4 benen som skulle med över hindrena,det märktes att hans kropp blivit ganska så stor...och benen långa....inte lätt att ha koll på allt samtidigt! Men har får prova på igen!

Ska försöka att få till löshoppning en gång i veckan....det var skoj!

Ibland så sker det saker med djuren här som jag inte alls förstår mig på....och i detta fallet stod vår veterinär lika frågande som jag. Leon var det denna gången som gjorde oss förbryllade. Leon är en 3-årig hispano arab valack som ingår i unghäst gänget som rids. I fredags morse när jag skulle hämta honom för lite jobb så kunde knappt inte hästen gå.....bakdelen ville inte röra sig.... Jag letade fel både här och var och till slut fann jag det,på insidan av låret på ena bakbenet,så högt upp man kunde komma var en väldigt stor bulle,och den gjorde ONT! Leon var inte speciellt road alls av jag ville se och känna. Teorierna om vad detta var för något var många,allt ifrån ljumskbråck till muskelfäste som släppt. Veterinären kom och hade ungefär lika många teorier han,men vi kom egentligen inte fram till något vettigt förutom att stackars Leon hade hemskt ont och inte ville röra på sig. Något måste göras,och utan att vi hade en enda vettig diagnos så blev det smärtstillande,antiinflammatoriskt och antibiotika. Efter mycket lirkande fick vi installerat en slokörad Leon på box och börja att nogrannt kontrollera om det blev bättre eller sämre. Inte ens det kunde jag bestämma mig för....bullen blev med timmarna betydligt större men något plattare,men hästen hade ont. Medicineringen fortsatte,och igår verkade han betydligt piggare och gick gärna med ut i solen en stund. I morse var han helt frisk igen! Trava omkring med svansen i vädret och inte ett spår av den märkliga "bullen" Den försvann lika hastigt som den kom! Glad för det är både jag och Leon,men jag undrar fortfarande vad det var för något.....och det gör veterinären med!

  Leon,pigg och glad igen efter sin "mystiska" sjukdom!

Eftersom detta har varit en sommar med ytterst få lediga dagar så har jag nu bestämt mig för att ta en veckas ferie (!) i Portugal på mitt älskade ridcenter där! Aldrig har jag varit på ett ställe där jag fått så mycket hjälp med min ridning och fått rida så bra och välutbildade hästar! Dock så får det vänta tills november då det blir lite lugnare här,men jag glädjer mig enormt redan! Här rider jag mestadels unga och orutinerade hästar vilket är väldigt inspirerande,men det är otroligt nyttigt för mig att ibland få mig en rejäl genomkörare på "färdiga" hästar med en kritisk tränare brevid mig.

Här lite bilder sen sist jag var där i maj,på min absoluta favorit häst där,Ucifer.

  Ucifer är en snövit lusitano hingst som kan lära en villig ryttare allt. Gör man bara rätt på honom så förvandlas han till en dansande ballerina och det är en ren fröjd att få sitta på. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på honom!

Ingenting är svårt på Ucifer....inte ens piaffen....

  Ja,jag glädjer mig! Brukar inte direkt längta till mörka november...men nu så...

Först och främst så får jag gratulera Viktoria till sin nya fina häst...,Ita blev veterinär besiktigad idag utan några bekymmer och alltså kommer hon att stanna i sitt nya hem hos Viktoria med familj! Till helgen skall jag ta mig en tur och hälsa på dom,skall bli spännade att se Itas nya hem. Enligt rapporter så trivs Ita alldeles förträffligt och har snabbt blivit en populär "senorita". Skoj!

Idag gjorde jag ett litet jobb med att ta bort ett elstaket som delat ridhästarnas hage i två delar. Syftet har varit att reducera deras bete en del under sommaren,annars hade vissa blivit mer än lovligt feta! Detta arbete med att plocka ner eltråd och flytta stolpar blev för tre- åringarnas del "dagens happening". Texas,Budda och Leon blev alldeles till sig,detta var spännade...jättespännade! Till att börja med travade dom unga herrarna runt mig med lyftade svansar och uppspända näsborrar,detta var bättre än julafton....och efterhand "vågade" dom sig närmare och närmare....i slutet var Budda så modig att han till och med stal en stolpe för mig och travade iväg med den hängande i munnen medan Leon och texas stor ögt tittade på! Jag skrattade en del åt dom men började sen att fundera....sett ur deras ögon så måste det ju visst vara märkligt...! Här fanns en klar gräns var man kunde gå och var man inte kunde gå....överträdelser av den gränsen är klart obehagliga,då får man en elstöt,det vet dom. Och sen kommer då lilla jag.....modigast av alla och bara precis förstör hela gränsen...inte nog med det,jag till och med plockar bort den helt och hållet! Utan att visa minsta fruktan för det som det vet är obehagligt...inte konstigt att dom unga herrarna visade sådant enormt intresse för mitt arbete. Vi människor måste ibland vara helt obegripliga i deras ögon! Ibland så försöker jag just att se "våran värld" som vi har här på gården ur deras ögon....jösses så mycket skumma saker som då händer och sker!

  En rofylld avels flock....!

Idag har vi haft veterinären här,Grålla har blivit besiktigad och Jacaranda har fått lite tillsyn. Hon har fått ett sår vid kotranden som egentligen såg ganska så litet och ofarligt ut,men trots att jag tvättat det och haft pencillin salva så har hennes ben börjat att tjockna. Lika så bra att vet. fick ta en check,och nu blir det en generell pencillin behandling ett par dagar. Grålla klarade besiktningen utan en enda anmärkning och i eftermiddag blev kontrakt skrivet. Gratulerar Andrea,det är en fin häst du köpt! Lite spännande,då det visade sig att Andrea var väldigt duktig på att lära hästar trick,fler trick än dom flesta familje hundar kan...! Det skall bli väldigt kul att se vad Grålla kan åstadkomma....jag  kommer att följa detta med spänning! Vem vet om vi får se Grålla och Andrea i framtiden på någon stor show...

  Dock så stannar Grålla kvar på gården fram tills November,hon har ju Occaso att ta hand om!

En dam som jag lägger ner lite extra tid på just nu är Jarama,och jag måste säga att jag gillar henne skarpt! Ett 5-årigt svart PRE sto med vår egen Romero till pappa. Cool,med en stor portion värdighet,allvarlig och otroligt känslig för människans både kommandon och kropps språk! En häst som läser av dig HELA tiden,antingen du tänker på det eller inte.....oavbrutet har hon ett öra som lyssnar på dig! Här gäller det att vara koncentrerad själv...att inte göra någonting som man inte har koll på. Väldigt lärorikt! Fortsätter hon i den här stilen så kommer det att bli en häst som man kan rida med minimala hjälper! Sitter man på henne nu så räcker det med 1 väldigt tyst smack med tungan så blir det trav! Jag är lite fascinerad och ser fram emot varje arbetspass tillsammans med henne!

  Men som sagt,koncentration är det som gäller tillsammans med Jarama,men oj så mycket hon ger tillbaka! Fina,fina hästen!

Trots att jag tycker att vi varit hög effektiva här under sommaren och fått mer än massor gjort så är det en häst som hänger efter lite,vår 3-åriga hingst Gepetto. För hans del har det nog varit väldigt ok att jag inte riktigt haft tid till honom,han är verkligen jätte babyn som har växt så att det knakar! Han både skjuter i höjden och breddar sig samtidigt....och mycket händer i hans lilla huvud...ena stunden är han en flirtande hingst som gnäggar uppvaktande på allt.....ston,valacker,grisar och höns...och andra stunden bara är den lekna babyn i jätteformat! Jag gjorde ett litet jobb med honom i början av sommaren och kom så pass långt att vi kunde skritta runt lite,styra och stoppa. Efter det har det bara varit ren vila för den unga herren,men nu är planen att lägga till lite trav med stora svängar och pröva på galoppen. Efter det skall han få vintern på sig att växa och bli lite mer färdig i kroppen och lite mindre vimsig i huvudet innan det blir fortsatt arbete. Trots allt det baby aktiga så ger han en väldigt fin känsla at sitta på,det är som att köra mercedes! Jag trivs.... Nu kanske man frågar sig varför inte låta denna jätte babyn få vara ifred tills nästa vår då? Men till våren kommer han att vara en betydligt starkare häst med betydligt fler hormoner som surrar runt,då vill jag gärna ha en bra grund att stå på,att vi varit överens om hur det är att vara på jobb!

Här är Gepetto under vår förra lilla träningsperiod..skritten på plats.

Joyita och leon var dom utvalda idag att få följa med till "stubben" i strålande förmiddags sol. Härligt! Och snälla är dom,de unga hästarna! Gör vad vi ber om med spetsade öron,men inget busande! Budda och Lucifer fick nöja sig med jobb på ridbanan idag,vilket dom gjorde med bravur! Lucifer har inga likheter med dom andra 3-åringarna,han har så fruktansvärt lätt för sig. Som om han vore född med en ryttare på ryggen! Välbalanserad,taktfast och stadig...han slutar inte att förvåna mig!

Idag så har Smulan rest iväg till sitt nya hem,vilket hon gjorde med upphöjt lugn...,precis som det mesta annat hon företar sig! Men som alltid,lite vemodigt när dom reser härifrån,fastän att jag är helt övertygad om att hon kommer att få det hur bra som helst! Skall bli kul att följa henne framöver....rapporter har utlovats!

  Hela helgen har bjudit på fantastiskt väder....strålande sol och ganska varmt på dagtid...men kallt på nätterna...jag vet...tyvärr!!! Den där trenden med att leta djur på rymmen höll i sig lite till....tyvärr!! Natten mot lördag vaknade jag kl 4 av att det var "high life" på gårdsplan...,där var det ridhäst gänget som var på tur....och fick med sig några av avelsdamerna med föl. 10 hästar lösa mitt i natten,jag var gråtfärdig! Men efter en strålande insats från hela familjen och Klara så fick vi ganska snabbt lagat trasiga staket och fångat hästarna igen! Men av erfarenhet vet jag nu att det är lite för kallt med bara pyjamas byxor på nattetid!

Det skall tilläggas att efter natt rushen så har faktist ALLA mina djur varit exakt där dom skall vara...kanske insåg dom att gränsen var nådd???

En hel del besök har vi oxå haft i det soliga vädret. Otonos nya ägare Viktoria har varit här och hälsat på sitt föl,en spekulant som provridit Grålla och i kväll en annan som provridit fina Texas. Det rör på sig,och det är kul! Det finns så många fina hästar här att det är synd om det bara är jag och klara som skall beundra dom!

  Texas och Klara under ett träningspass...

En annan trevlig sak just nu är stubbåkrarna! Stora fina ytor att rida på,det är något speciellt med stubbåkrar! I lördags var det Lucifer och Budda som fick följa med på en "åker tur",med den obligatoriska galoppen...väldigt populärt...men dom var duktiga,båda dom unga killarna och höll sig i skinnet. Tack för det!

Jag har lite känslan att just nu så ägnar jag allför mycket tid till försöka att leta upp mina olika små skyddslingar som är ute på egna äventyr....och efter att ha funnit dom...fånga in dom igen. Egentligen så har jag redan tröttnat....Idag var det  Jaramas lille son,Orador,som verkligen visade sig på styva linan. Samtidigt som jag tog hem Atena så fick även jarama och Orador följa med,tanken var att Atena och olivia skulle få sällskap. Detta passade Orador ganska så dåligt visade sig snabbt....under förmiddagen hade han tagit sig ut från sin nya hage 3 gånger...2 av dom befann han sig på vägen och stoppade bilar! Ingen av gångerna var han så väldigt sugen på att bli infångad.....VÄLDIGT mycket tålamod krävdes....Orador är nämligen en oslagbar mästare i "du kan inte ta mig" leken!! Att man försökte att övertala honom med hjälp av sin mamma hjälper inte alls! Detta är en självständig lite krabat....

På eftermiddagen skulle Jarama en stund till ridbanan för lite jobb,och för säkerhets skull stängde jag in Orador i en box. Brevid stod Atena och Olivia..,så att den lille krabaten inte skulle känna sig ensam. Efter 20 min var jag tillbaka med Jarama,men då var Oradors box tom! Dörren stängd,men boxen tom! Det var bara att ge sig ut och leta...med en orolig mamma! Vi fann honom nere på stora betet,där han glatt lekte med sina kompisar,hel och fin och på ett strålande humör! Leken fortsatte med mig..."du kan inte ta mig"....  SUCK!!                               Varken boxen,Orador eller staketet var det minsta sönder... Jag har fått en liten Houdini bland mina skyddslingar.....och som sagt,jag har redan tröttnat!

  Ikväll har den lilla gossen iallafall sovit och varit där han skulle! Var väl trött efter dagens äventyr!