I det dagliga arbetet här så håller jag på med många olika hästar,och jag rider många hästar per dag. Vad som är så häftigt är att alla dessa hästar är på sitt egne lilla vis,vad som fungerar utmärkt på den ena fungerar sådär på den andra och blir en katastrof på den tredje....och alla dessa olika individerna lär mig något...en del mer,en del mindre.

En häst som verkligen tvingat mig till att tänka till,och det mer än en gång,är lilla Ida. En väldigt söt 6-årig PRE dam som tyvärr kastade sitt föl i vintras,och istället skulle sättas igång som ridhäst nu i sommar. En liten fröken som fått mig att stå som ett frågetecken ibland,svära högt ibland,känna mig som en totalt nybörjare ibland...,men även fått mig till att le dom största belåtna smile som tänkas kan. Helt enkelt en häst som lärt mig mer än vad jag har lärt henne!

Fast jag måste erkänna att vissa dagar har jag varit väldigt nära på att ge mig,helt enkelt inte vetat vad jag skulle hitta på för att få dom enklaste saker till att fungera. Men så nästa dag har det fungerat...och jag och Ida har kämpat vidare!

I dagsläget så tror jag nog att vi trivs lika bra båda 2,jag har kommit på hur jag ska rida henne för att hon skall slappna av och lyssna på sin ryttare. Och nu tycker jag absolut att det är en skojig häst att ta med mig ner på ridbanan,och jag tror nog att hon kommer till att fortsätta sin utbildning av mig!