Efter en hektisk sommar så tog jag mig en frihelg...och passade på att bli förkyld! Att det bara går an...men jag får trösta mig med att kära lilla kiropraktern har gjort min onda rygg som ny igen, så man skall väl inte klaga!

Jag måste säga att det har tagit lite ny fart på intresset för våra saluhästar! Det är med lite blandade känslor...jag är förstås jätteglad att "mina" skyddslingar kommer till bra nya hem..,men samtidigt så är det lite vemodigt att veta att dom just inte är "mina" skyddslingar längre...komplicerat det där!

Lille Otono blev checkad av veterinär i torsdags och kontrakt skrivet i fredags! Så nu kan jag bara säga grattis Viktoria till ett jättefint hingstföl! Han kommer förstås att stanna här hos sin mamma och mig tills November. Så inga vemodiga avsked där än...

Söta Smulan blev checkad och röntgad idag på klinik och reser till sin nya ägare till helgen. Ett stort grattis till Anette,Smulan är verkligen en lite favorit hos mig...alltid positiv och glad,men ändå stencool! Vilket hon även passade på att visa idag,när hon uppförde sig som en gammal resvan tävlingshäst,både till och på kliniken! En fröjd att ha med sig sådana hästar hemifrån! Hela mitt tids schema och planering sprack ganska så rejält och det var en något stressad Klara och mig som lastade häst och for iväg. Den som var klart "coolast" var Smulan!

Här en bild från ett träningspass i Maj,lilla fina hästen!

Även Ita  skall checkas av veterinär denna veckan,hon har redan rest iväg till sitt förhoppningsvis nya hem för att se att matchen med sin nya ryttare var helt rätt 

och att både häst och ryttare trivs. Än så länge är det bara positivt,och det ser ut som ett ekipage med stora potentialer. Skoj!

  Ita är ju en liten fröken med väldigt fina rörelser och hon är dessutom inmätt som D-ponny. Jag har hela tiden hävdat att denna lilla fröken verkligen kan ta sig en bra bit inom ponny dressyren med rätt ryttare! Det kan bli spännande det här!

Nya kunder väntar imorgon och på onsdag,så det känns som om vi har fullt upp med att visa hästar...ska bara försöka att kurera mig från förkylningen!

Det känns ganska så välbekant det här;att när det blir tid för att pressa halm och slå andra skörden med gräs,då blir det ostadigt väder med regn minst varannan dag. Högst opassande!! Jag tror inte att väderleks rapporterna har varit så noggrannt studerade så många gånger per dag sen i fjor vid samma tidpunkt. Ska det slås gräs,eller inte...går det att pressa halm i kväll,eller inte....lite extra spänning i vardagen! Men jag vill så gärna ha in gyllengul torr halm att använda till hästarna när den sibiriska vintern kommer. Vi fick pressat en del igår...,men långt ifrån så mycket som det behövs...och idag har det sprutat regn från skyarna! Suck! Spänningen stiger....! Hade jag varit bonde på heltid hade jag helt garanterat haft magsår...jag är så säker!

Årets stora bragd i backe löpning har jag nu avklarat. Alla mina bäer har nu samlats ihopa från det stora,väldigt backiga betet och transporterats hemåt till lite mindre och mer översiktliga bete. Bragd kallar jag det....min flock har nu överstigit 50 små raska bäer....och att samla ihopa dom,det är inte bara helt lätt! Har nu bestämt mig för att nästa stora djur invenstering från min sida kommer till att bli en Border Collie! Humla är en fantastisk hund på alla sätt och vis...men att hjälpa till med samling av bädjur,det går faktist sådär!

  Kelly,mitt allra första bädjur. En dam som fick en stor plats i mitt hjärta och faktist är skulden till att jag idag har så många som jag har!

Vad som är lite skoj är att vi har haft en del besökare som kikat på våra salu hästar,både föl,unghästar och ridna hästar. Alltid kul att visa fram fina hästar!

Imorgon skall vi besiktiga lilla charmiga Otono,och på måndag är det Smulans tur.

  Här är Otono med sin mamma Jacaranda,ett avelssto som jag är väldigt förtjust i.

Denna sommaren är det inte bara unghästar som är i jobb...utan även 3 stycken riktiga damer kämpar på! Och gudarna skall veta att dom imponerar på mig! Grålla (6-årig PRE dam),Atena (5-årig hispanoarab) och Jarama (5-årig PRE dam) som alla 3 har föl vid sidan är ett RIKTIGT skojigt gäng att jobba med! Med tanke på att dom egentligen har ett fulltids jobb med att vara mammor så är det förstås begränsat vad jag begär av dom...,15 minuters pass,3-4 gånger i veckan,men jösses vad det har blivit populärt! Med spetsade öron så följer dom med hem från betet,i början med fölen vid sin sida,men nu stannar bebisarna glatt kvar i hagen och leker med sina kompisar medan mammorna skall på jobb!

Alla 3 blev inridna som 3-åringar men har sedan bara varit i avel. Förutsättningarna att börja och rida var inte dom bästa...stormagade,omusklade och ganska så upptagna av vad bebisarna hade för sig....,men jösses vad alla 3 har kommit sig starkt! Är bara så in i nordens positiva,börjat muskelbyggningen och verkligen  förvandlats till ridhästar! Och vilkna hästar att rida sen...som sagt jag är imponerad!

  Grålla är en dröm att sitta på....allt är så lätt! Ok,hon orkar inte särskilt länge,men med tanke på att hennes mage var så stor i Maj att hon liksom vaggade framåt när hon rörde sig så är det ett super arbete hon åstadkommer! Här med Klara på ryggen,som oftast kommer hem med ett stort smile och en belåten Grålla efter en kvart på ridbanan! Tänk om alla hästar hade varit så tacksamma som Grålla...då hade det bara funnits lyckliga ryttare har jag funderat för mig själv ibland!  

  Det är egentligen samma sak med Atena...mjuk som en katt,en enorm framdrift och väldigt välbalanserad.....efter 2 års vila från ridning och 2 föl senare....! Det är inte konstigt att jag är imponerad över våra damer!

Vi har en liten märklig grej här på gården med fölen....vartannat år så föds det huvudsakligen hingstföl och vartannat år nästan bara små fröknar. Det spelar ingen roll vad det är för hingstar vi använder oss av...,är det killarnas år så är det...! Inte har jag en aning om detta har någon vetenskaplig förklaring på något vis eller om det bara är slumpen som gör det...! Skulle varit skoj att veta om andra stuterier har det på samma sätt!  Hade det varit jag som fick bestämma så hade jag nog tyckt det var bäst med typ 50/50,men icke! Hingstfölen är betydligt mer livliga och härjar runt som små huligan gäng...så det märks tydligt i avels flocken att det är hingstarnas år i år! Förra sommaren hade vi nästan bara små fröknar och det var lite mer stillsamt på betet.

  Jag har alltid svårt att se mig ut en favorit,alla har något som jag tycker om...men i år måste jag erkänna att jag ät helt betagen i Olympic! Han har allt vad jag kan önska! En RIKTIG snygging!

  En annan liten goding jag har ett gott öga till är Orador...en helt annan typ än Olympic (som har Romero till pappa) och som har min gamla favorit Distinton till pappa. Precis som "Tinton" så kan verkligen Orador röra sig...en helt fenomenal trav!

  Optimo är oxå en kille jag gillar....helbror till Natascha,förra årets lilla prinsessa!

Vilket kön skall då hästen ha för att vara den ultimata ridhästen? Vilken är den lättaste att jobba med?? Är det någon skillnad på att rida in sto eller hingst??

Jag tror att det på dom frågorna finns lika många svar som det finns häst människor...,fast jag tror att några kommenterar lite vilt utan att ha någon egen erfarenhet med det,eller kanske bara av en....har hört det! "jävla pissmärr,ett sto skall jag aldrig ha igen"...eller "hingstar är inte kloka,springer bara omkring och skall betäcka allt,det skall jag aldrig ha igen"... Har hört några sådana uttalande genom åren....!

Alla hästar är ju olika personligheter,och även olika hur hårt hormonerna styr dom! En väldigt "hingstig hingst",med brusande hormoner kan vara nog så jobbig men det tycker jag ett "väldigt stoigt sto i brunst" kan vara oxå! För att inte tala om valacken som är snäll och lugn som en gammal åsna ena minuten för att sedan tro att han har blivit hingst igen och blixtra till medan man gapande står och undrar vad som skedde!

Sen finns det naturligtvis gott om ston som du knappt inte ens märker att dom är brunstiga,milda och fina hela tiden,medan andra inte vill någonting överhuvudtaget när dom brunstar,bara står och piper och skvätter! Det finns sto som är som små fröknar hela livet och det finns dom som utvecklar sig till kärringar,tjuriga och envisa.

Likadant med hingstar,vissa är stökiga,har svårt att koncentrera sig på någonting annat än tjejer eller rivaler,medan andra är relativt "coola" hela tiden.

Överlag,antingen det är sto/hingst/valack så är det betydligt lättare att dominera en ranglåg häst,att bli den som bestämmer hur saker och ting skall vara. Men å andra sidan behöver en ranglåg individ en trygg och tydlig människa att följa. Ingen " hit "med en osäker häst tillsammans med en otydlig/osäker människa!

Att dominera en ranghög individ så krävs det lite mer av människan. Är hästen van vid att vara drottning eller kung i hästflocken,så är det inte alltid givet att den är villig att ge upp den ställning mot människan i heller! Där gäller det att vara tydlig och ha lite pondus!

Egentligen så har jag inget svar på vilket som är lättast att börja jobba med,sto/hingst eller valack! En ranglåg cool hingst kan vara betydligt lättare än ett ranghögt sto som precis blivit brunstig! Valackerna är då jämnast!

Och sedan är det nog en smaksak,vissa människor föredrar att umgås med ston..andra med hingstar! Vad jag själv gillar bäst har jag inte bestämt mig för än....men en hingst som jobbar med en är något speciellt...den powern man får känna av där är svårt att hitta hos en valack eller sto!

  En bild ifrån lösdriften! Det var action,men jag kan inte minnas vad det var som fick flocken så upprörd...

Min rygg har inte varit något att ropa hurra över idag,och jag längtar intensivt till imorgon när det är ett nytt möte med min nya guru,kiropraktorn. Sen hoppas jag att det går an att kliva upp på hästryggen igen...som sagt ,tron är det inget fel på!

Har suttit någon timmar och sorterat bilder som jag lyckats fylla datorn med....det är ju bra..mindre bra är att väldigt många av dom ligger under mappen "till sortering",absolut den största mappen! Det är synd,för där hittar jag aldrig dom bilderna jag letar efter,men vet att dom borde finnas. Lite har jag fått gjort nu iallafall! Så håll till godo,lite bilder på Leal,den första hästen som Morten köpte från Spanien som en liten spinkel 2-åring. Fin är han.....

  Mycket kan man säga om Leal,men spinkel är han inte längre!

  En herre med en stor portion humor! Dom där lustiga hoppen kan man både se ganska så ofta i hagen och även få känna på när man rider denna energiska häst!

  Han tillhör även elitlaget i att skita ner sig! Rullar sig noggrannt många gånger varje dag! En fullständig mardröm för varje hästskötare!

  Och så har han med åren blivit en ypperlig ridhäst,med en hel del "power" i! Det är ganska så mäktigt att rida Leal när han verkligen börjar att jobba! Han har gett mig många fina ridpass! Bra för självförtroendet om inte annat!

Ibland drömmer jag om att ta mig tiden och energin och ta med honom ut på lite dressyrtävlingar...kanske den dan kommer?

I 2 dagar har jag haft ont i ryggen...och då menar jag VERKLIGEN ont i ryggen! Det har gått hårt åt i familjens medicinskåp,det skall erkännas! Vid lunchtid idag tröttnade Anton på att se sin stapplande mamma....och tjatade tills jag ringde en kiroprakter...det kan iallafall inte bli värre var hans bestämda åsikt. En timme senare låg jag på bänken (för första gången i mitt liv) hos lilla kiropraktern och det skall medges att medan han drog och slet i mig så att det knakade så tänkte jag att lilla Anton så fel du kan ha...detta kan bli så mycket värre..! Men tji fick jag,när behandlingen var färdig så var ryggen nästan som ny!!! Ett UNDERVERK hade skett och jag tror ingen i hela världen är så belåten med sin kiroprakter som jag är i min!   Nytt besök på fredag,och det ser jag med glädje framemot! Om ryggen kunde bli så bra på ett besök,vad kan då inte denna man åstakomma med fler besök??? Han kanske kan "renovera" hela mig??? Tron är stor just nu!

Tillbaka till funderingarna med ålder på orutinerade hästar som skall i jobb...

3-åringar tycker jag bäst om att starta med och sedan fortsätta själva utbildningen när dom fyllt 4. En 4-åring är så väldigt mycket mer mogen...orkar att koncentrera sig längre....är mer välbalanserad än dom "vingliga" 3-åringarna,det är mer som en vuxen häst,jämfört med 3-åringarna. Men varför då inte vänta med att rida in dom tills dom är 4 eller 5?? Varför tvunget upp och sitta på dom vimsiga,vingliga 3-åringarna??

Min erfarenhet här (jag har ju ridit in tom.5-åringar här) är att dom äldre hästarna har med mognaden just fått lite mer attityd...protesterar dom så blir det mer rejält. Det känns som om det är betydligt lättare att övertyga en 3-åring om att detta är skoj,detta är en bra ide... En 5-åring som inte tycker det är så käckt att ha en ryttare på ryggen som skall bestämma allt,den kan verkligen protestera!

kanske det är mycket från häst till häst oxå,kanske bara jag fått tag i äldre hästar med just mycket attityd? Vet inte!

Däremot att sätta igång en 5-åring eller 6-åring i jobb efter att den fick grunden som 3-åring men sedan varit helt ifred har aldrig varit några större bekymmer här! Det dom en gång har lärt sig och accepterat,det sitter! Ungefär som att lära sig att cyckla verkar det som!

2-åringar då?? Kan man inte förbereda dom mycket,med longering,sadel osv? Det kan man helt säkert,och man kan troligtvis göra det bra oxå. Men min uppfattning om 2-åringarna är att dom är verkligen små barn! Det är klart att dom skall vara fullt hanterbara,kunna åka transport,lyfta hovar och sådant,men att börja med några ridgrejor det gör jag inte. Dom får leka och härja,och så börjar allvaret när dom fyllt 3 istället.

Att ta med dom orutinerade hästarna på lite olika saker är skoj! Inte långt härifrån så kan vi rida på en "riktig Beach" och bada lite med hästarna. Det brukar att vara ganska så populärt,och många förvandlas till "sjöhästar! Här Joyita och Klara.

och så Smulan,som var en aning skeptisk i början till hur kul det egentligen var att just bada...men som helt ändrat uppfattning!

Vilken ålder är att föredra när man börjar att arbeta en unghäst? Själv håller jag på med oerfarna hästar som skall igång i jobb (alltså börja ridas) och det är lite olika åldrar på dom. Vilket är då lättast/svårast? Här kommer lite av mina erfarenheter,andra kanske ser det från någon annan synpunkt....

En 3-åring är i mina ögon en jättebaby! Ofärdig i kroppen,lite vimsig i huvudet och har inte alltid så lätt att koncentrera sig så långa stunder i taget! Men lite lättare att påverka än en äldre och mer mogen häst. Får jag bestämma helt själv så tycker jag att det är en bra ålder att börja att introducera hela konceptet ridning. Sadel,träns,longering och ryttare på ryggen. Med tanke på vårt klimat här i "Sibirien" och avsaknaden av ridhus så blir starten våren när dom fyller 3 och jobb under sommaren. Men jag tycker det är helt fel att begära för mycket arbete av en 3-åring,både psykiskt och fysiskt! Och det är en fara om man kanske har en intelligent häst som har lätt för sig....vips så har man begärt  för mycket och kanske ställt alltför stora krav...och vips,så tycker 3-åringen inte att det är så skoj längre och problemen börjar....,kanske både fysiskt och psykiskt. Förr fanns det något man kalla för "remonthälta" (remont=unghäst),och det är ganska så skrämmande att den beteckningen än finns till....att unghästarna blev halta på grund av för stor belastning!

3-åringarna här får vara på jobb ca 3 gånger i veckan och kanske i snitt 15 min per gång. Det räcker,då kan man kräva full koncentration,men sen är det färdigt.

Att börja jobba måste vara kul,det skall vara skoj när jag kommer med sadel och träns,och dom måste alltid få en ärlig chans att vara duktiga! Jag personligen lägger ner arbetet (dom får en lång vila,ofta till våren när dom fyller 4) med 3-åringarna när dom är styrbara,skrittar,travar och har provat på lite galopp med ryttare och varit med på lite korta promenader tillsammans med en erfarnare häst. Då har man en fin grund att stå på när dom vuxit till sig mer och blivit lite mognare!

Sen följer inte alla denna ramen...,nån 3-åring har varit så i växtperiod och ofärdiga att jag helt enkelt låtit dom få växa i lugn och ro. Någon annan har varit väldigt "färdig" och mogen att den fått jobba på lite mer. Så är det jämt...det är inte alla som följer mönstret....jag försöker att använda sunt förnuft!

  Ita,en lycklig 6-åring!

Jag får fortsätta mina funderingar imorgon....