Dom som känner mig vet om min passion för elefanter....dessa gigantiska djur som är så intelligenta och i mina ögon högst fascinerande! "En dag skall jag jobba med moderlösa elefant ungar" har jag sagt många gånger....och en dag så skall jag det! Vet liksom om det inom mig...dock inte än...har så jäkla mycket att stå i och ta hand om här! Men så fann jag då mitt drömställe...i Afrika...där dom just tar hand om små elefant ungar som av en eller annan anledning inte kan överleva hos sin mamma/elefant flock. Här får dom en ny chans...tillsammans med andra elefanter...till ett så naturligt elefantliv som bara är möjligt att få till! Men en elefantunge är just en baby länge....och behöver någon som tar hand om den. Ungefär som ett litet människobarn...det tar många år!
Naipoki är en liten elefant unge..bara ett halvår gammal...en liten baby. Hon hittades övergiven i ett djupt vattenhål bara 3 månader gammal. Enorma resurser sattes in både för att rädda henne och att finna hennes mamma och flock,något som tyvärr misslyckades. Naipoki befinner sig idag på "räddnings centret för moderlösa elefanter" och har där utvecklats fint. Växer och har skaffat sig en egen bästa vän! En liten baby elefant som har fått en andra chans här i livet! Nu har jag blivit en stolt "faddermamma" för det här lilla livet! Mitt hjärta klappar! Gissa vem som skall åka till Afrika vid första bästa tillfälle och hälsa på sin lilla "fadderbaby"???? Som sagt,en dag då skall jag ta hand om sådana små,var så säker!
Maria
9 april 2011 22:44
Vad härligt det låter! Ungefär som jag med mina fantasier om att stoppa tjuvskyttar och vakta och hjälpa till att se efter ett reservat. Själv är jag nog mest svag för giraffer - fråga inte varför. Vad gäller "djurrättsfaktorn" så ligger elefantisarna högst upp... Minns när jag fick höra att det finns människor som dödar eller lämnar elefanter att dö - bara för att få deras betar!! Hur skulle en sådan människa känna om man sköt honom/henne i arslet med ett hagelgevär och sedan kapade av en hand och lämnade honom/henne att dö..?!??
Hmm... förlåt.. Jag och djur - du vet...
Måste berätta att en gång satt jag på en konstig föreläsning. En polska skulle prata om hur de förberedde och gjorde med grisskinn eller något liknande.. Minns inte exakt vad, för det hela var så sjukt, för hon sa att de bara använde skinnet och slängde köttet... Vi såg nog ganska skeptiska ut, så människan säger och ler "If you see a pig you just kill it!". Det blev knäpptyst. Så satt kursansvarig där och skrattade och sa "Iff jo sej dät heer inn *min stad* jo vill gett pejnted" ("If you say that here in *min stad* you will get painted"). Han syftade på några djurrättsaktivister som sprayat ner folk med äkta pälskläder på stan - men det kunde ju inte hon veta...
Har du någon bild på fadderbabyn..?? *nyfiken*
Varm kram!
http://quovadis.bloggplatsen.se
Marie Anderberg
9 april 2011 23:04
Ja,det finns så mycket mycket vidrigheter som vi människor sysslar med mot djuren att jag blir bara helt stum ibland! Seriöst! Hade jag varit den domaren som skulle utdelat straffen mot sådana människor så tror jag att det hade gått vilt till! Satt och läste om små elefantungar som blivit hittade liggande brevid sina nedskjutna mammor. Lämnade att svälta ihjäl...att få en långsam död. Jag blir sååååå ARG!
Och människan som höll föreläsningen du skrev om är nog en sådan jag skulle vilja möta en mörk kväll någonstans...grrr!
Kommer bilder på "min" lilla elefant baby!
Kram
Marie Anderberg
11 april 2011 18:44
Det var snällt av dig! Mina jäkla bäer kniiiiper! Jag vankar runt som en ägg sjuk höna...dag som natt och passar på dom! Vissa är stora så att det ser helt sjukt ut...men inte fler lamm inte! Det lustiga är att är det bara en som startar så blir fler inspirerade....bäer gör gärna som bäan brevid gör....men nu tjurar dom bara! Suck!
Stor kram
Marie Anderberg
11 april 2011 22:35
Hihi,hade varit en syn för gudarna det. Snacka om tokiga svensken!:)