Har kommit lite i otakt med mig själv och bloggen....en sådan sak som "skall göras imorgon" intalar jag mig själv. Och imorgon...ja,ja,mitt liv är propp fylld med sådana "imorgon" projekt...så det är inte bara bloggen! Tröstar mig med det!

Men jag gör trots allt väääldigt många andra saker...så många att det börjat att bli en tråkig ovana att somna i favorit fåtöljen...till slut är energin liksom bara borta!

 Idag har varit en sådan där blandad dag....helt underbart väder med värmande sol och gnistrande snö....och jag har joggat runt bland lite små katastrofer. Det började i morse...hela hingstgänget fick komma ut tidigare än vanligt i det fina vädret. Sist ut var Romero,som förnöjt hivade sig ner i snön och rullade sig...med en sådan fart och kraft att han kom in i el staketet med sitt ena bakben...liggande på rygg. Inte bra! Stackaren blev livrädd,kom sig på benen i racerfart,fortsatt elstaketet på fel sida av benet och flydde...i full galopp...med staketet! Att jag hojtade "ptroooo" hade ingen effekt direkt....och MYCKET staket gick i sönder! Mindre lustigt med hela det andra grabb gänget ute! Shit,fastän jag alltid varit en dålig löpare så KAN jag vara snabb när katastroferna hopar sig! Fick tag på stackars Romero,in i stallet med den. Fångade Micki,in i stallet med den. Fångade Geppeto,in i stallet med den...och sedan på staket lagning! Puh,det gick bra....men jag hade ganska så hög puls!

Ja,ja,tänkte jag och sadlade Leal när lugnet var återställt och de andra grabbarna ute igen. Här skulle det njutas av det fina vädret...och njöt gjorde vi! Leal var helt gudomlig och gjorde ett fantastiskt arbets pass....jag kände mig som den proffs ryttaren...inget var svårt,allt bara fungerade! Väldigt,väldigt nöjd skrittade vi hem i solskenet. Rejält avslappnade både jag och hingsten. Men sedan på 0,5 sekund spände Leal upp sig som värsta stridshingsten....och jag såg varför. Joyita,den lilla luringen hade kommit sig lös....och hade tydliga planer på att hälsa mig och Leal välkommen hem. Tror att jag utan att överdriva sa "shit,shit,shit minst 50 gånger på en halv minut när hon dundrade emot oss i flygande trav. Att sitta på en hingst och ha ett flirtigt löst sto brevid sig är inte min dröm om lycka! Erkänner det! Inte fanns det någon hemma heller att få hjälp av. JAg bet ihop tänderna och förklarade för Leal "att NU är vi på jobb....ENBART på jobb...och skiter i allt annat". Sen red jag hem....i den bästa passagen den hästen någonsin har åstakommit...med Joyita lös brevid. Återigen en alltför hög puls på denna svensken....men det gick bra...det oxå! Puh!

Efter en påfrestande förmiddag gick jag in för att äta lunch...och möts av Humlan....i en sky av "konfetti färgad skumgummi bitar",väldigt små och många! Min skendräktiga hund hade "byggt bo" i en ¨stor kudde,tillhörande trädgård möblemanget! Kudden VAR just stoppad med små skumgummi bitar...som nu befann sig ÖVERALLT på hela nedanvåningen. Elektriska hade dom blivit...virvlade rundor och fastnade på ALLT...inklusive mig som försökte att jaga tag i dom. JAg trodde ett litet ögonblick att jag skulle bli tokig! Enda sättet att få tag på dom var med dammsugaren...tyvärr har jag bara en "vanlig" hus dammsugare...och jag kan berätta att det är väldigt begränsat vad det rymms i en dammsugs påse....definitivt inte så mycket elektriska skumgummi bitar. Använde upp hela mitt samlade lager av dammsugs påsar på skiten! JA,ja...fick då städat lite samtidigt!