Nu jäklar så är det kallt...idag har det varit iskallt i vinden..och stenhårt i backen. Trist! Det enda man kan göra nu med ridningen är att ut och skritta,men det är det i mitt tycke alldeles för kallt för,så med andra ord ingen ridning idag iheller. Men det är klart,massor finns det att göra ändå,bara till att bylta på sig varma kläder och sätta fart. I morse blev det en trevlig lite promenad med Ocaso och Otono,vilket jag tror var ganska så uppskattat! Det var två nyfikna föl som mer än gärna ville kolla på stora vida världen tillsammans med mig och Klara. På eftermiddagen kom jag på iden att presentera vad en häst transport är för något för dessa unga pojkar,och efter lite kikande och snusande så traskade båda två snällt både ut och in i den "märkliga lådan". I rena farten så tog vi Grållan oxå och tänkte låta henne ta sig en titt på transporten. Mig veterligen har hon aldrig varit ute och åkt i något liknande,från Spanien kom hon i en stor hästbuss,och eftersom hon haft föl om somrarna så har hon inte tillhört gänget som reser till och från bete. Jag vet inte om Grållan insåg att "lådan" var en tillflykt från den iskalla vinden,iallafall så stegade hon med bestämda steg rakt in och och såg ypperligt förnöjd ut med sitt nya "hus". Försiktigt ryggade vi ut henne,men Grålla gilla sitt nya ställe och traskade in igen med ännu mer bestämda steg! Summan av kardemumman var att "lastträningen" gick över all förväntan och alla tre fattade poängen med det hela. Fina hästarna! Nu ikväll så har det börjat att snöa. Vi får väl se hur mycket det blir av det,kanske så mycket att det går att rida på snöunderlag i morgon?

Några som var klart förvirrade över snön som yrde runt i vinden ikväll var Piggan och Doris,som båda två såg mycket fundersamma ut. Jag hörde att Piggan "muttrade" rejält när hon lämnade sitt halmade hus för att gå på toa (ja,grisar är väldigt renliga och mycket noggranna med sina toaletter,och går runt och muttrar och pratar gör dom väldigt mycket). Kanske det börjar bli dags att ta in dom två damerna på riktigt...vi får se vad dom tycker om snön imorgon.

  Otono,en av pojkarna som nu håller på att bli både stor och väluppfostrad!

  Och Ocaso,som oxå håller på att förvandlas till en stor gosse! Numera allra bästa vännen till Otono! Tillsammans så klarar dom allting!

Ja,det är inte alltid så lätt att bli stora killar....,när man stundtals egentligen bara är små föl! Just nu så är det ocaso och otono som presenteras för livets hårda skola,båda två skall resa härifrån till sina nya ägare ganska så snart och måste helt enkelt börja att vänja sig vid att deras mammor inte alltid finns tillgängliga. Väldigt ofta är dom "små fölen" faktist ganska så självständiga och har en massa upptåg för sig,men hittentills har dom alltid kunnat välja själva när det passar att springa tillbaka till mamma och tryggheten. Nu får dom varje morgon lämna sina mammor och tillbringa dagen i varandras sällskap,för att sedan på eftermiddagen återförenas med mammorna. Första dagen vi genomförde detta projekt var nog den längsta dagen i dessa föls liv tror jag! Ok,den första timmen var väl ok..,men sen blev det deppigt värre och gnäggningarna ekade över gården....men nu så är det ganska så ok,det tog inte så många dagar innan det hade blivit en rutin som fungerade väl. Stora,väluppfostrade killar som snällt låter sig infångas varje morgon och prydligt följer med mig och Klara! Riktiga sötnosar är dom båda två!

Igår hade vi en kund här som provred Budda (min hippi häst") för andra gången och så bestämde sig för att denna matchen var god! Det skojigaste med det är att det är samma familj som köpte min gamla favorit Distinton,alltså hamnar Budda i ypperligt gott sällskap och det är människor som jag både känner och tycker om! Jag kan bara gratulera Trond till en genomtrevlig häst,Budda är en verklig charmknutte av stor kaliber! Inte för inte har han fått smeknamnet "hippihästen",Love,Peace and Understanding!

Äntligen så har familjens kamera kommit tillbaka efter en liten reparation,så det blev lite fotande idag,ganska så skoj! Man ser ju på hästarna varje dag,och visst lägger jag märke till att dom växer och förändras,men ibland blir det en chock upplevelse när nya foton ska läggas in bland dom äldre på datorn! Det blev så med Nebrijano idag,jösses,är detta verkligen samma häst??? På fotona tagna i somras var han gul,idag är han brun! Någonstans på vägen har han uppenbarligen bytat färg...något jag inte tänkt så mycket över!

  Här en bild på Nebrijano från början på juli,en gulaktig,väldigt överbyggd 1-åring.

  Här en bild från idag,en klart brun,ganska så maffig 1-åring.

  Men det är samma häst...,jag lovar! Inte nog med att han blivit brun,han har dessutom blivit ganska så atletisk och rör sig väldigt,väldigt trevligt! Betydligt bättre än vad jag kan minnas att han någonsin gjort! Imponerad blev jag! Här gäller det att vara observant och hänga med i svängarna,unghästarna ändrar på sig hela tiden! Egentligen är det inte så konstigt att Morten ibland kikar lite förvånat när jag kommer med en häst och frågar "vem är det där?". Ganska så irriterad brukar jag att bli och tänker för mig själv "hur svårt är det att hålla rätt på sina hästar??",men okej,jag skall bli lite mer förstående nu...det är inte helt lätt!

I dessa soliga dagar som varit nu har vi även filmat lite hästar som blir ridna,super skoj är det att jämföra med filmerna från i somras! Dom har verkligen gjort framsteg,unghästarna! Ska försöka att lägga ut några filmer här så fort dom blir färdiga!

Mer höstlikt än vad det har varit här idag tror jag inte att det kan bli...,blåsigt,regn i massor,kallt och mörkt! Häst aktiviteterna har hållits på en låg nivå och bara precis det som måste bli gjort har blivit gjort,plus lite skurning inne i stallet,som var en ganska så trevlig plats att vara på idag! Min mening delades till det fulla av hingstarna som mer än gärna gick in igen efter bara några timmar utomhus.

Däremot så fick jag och klara slänga oss in i bygg branchen,igen! Och detta utan att vi är några speciellt goda snickrare någon av oss. Historien tillhör mina fina grisar,Piggan och Doris och deras behov av ett hus! Fortsatt så lever dom i någon form av lösdrifts system där dom bor utomhus,kan böka runt i leran,sola sig och ha det allmänt bra,men naturligtvis med ett halmat hus där dom kan sova torrt och varmt. Det var där jag började min karriär i bygg branchen,ett grishus! Efter mycket tänkande,många pallar,brädor och spik så stod det där då,och jag var ofantligt nöjd med min egen insats! Hur svårt är det egentligen att bygga lite???? En god kvinna reder sig själv var min inställning! Lyckan blev då inte långvarig....då det är som så här att grisar är väldigt starka små varelser...mycket starkare än vad man kunde tro....och mitt grishus inte riktigt stod emot sina inneboendes krafter....huset har välts och raserats i olika omgångar...och jag har troget kommit med min lilla hammare och gjort olika former av "förstärknings arbete". Ibland tror jag att det är en liten hobby dessa grisar har,att just välta sitt hus..och minsann om det inte har blivit min lilla hobby oxå att försöka att bygga upp det igen,lite starkare än förra gången!  Nåväl idag så tror jag att det blev stabilare än någonsin,massor med spik gick åt plus den nya ideen med blå balsnören! Kom på att jag kunde binda upp huset,nu jäklar är det svår vält! Stolta stod både jag och Klara och beundrade det nya mästerverket medan regnet pöste ner och vinden ylade. Nu jäklar skall det grishuset hålla ihopa (iallafall minst några dagar)!  

En strålande höstdag med mjukt och fint underlag på ridbanan,här jäklar skall det ridas bestämdes det i morse! En del kanske tror att det är det jag gör hela dagarna....men många timmar går åt till de yngre hästarna,avelsstona,fodring,mockning,fixa med staket plus naturligtvis alla dom andra djuren som bor här. Det är praktiskt helt omöjligt att just "bara" rida. Och sen en sak till som helt enkelt  tar mycket tid är att hämta den häst man skall rida,i dagsläget försöka att sanera den allt längre komna vinterpälsen från leran (som just här innehåller en viss del med klister är jag övertygad om),sadla upp och frakta sig själv och ridhästen till ridbanan. Allt tar tid,massor med tid..! Trots väldigt hög effektivitet på min "rid dag" så stoppade det vid 4 hästar,mer hann jag inte! Men skall jag vara helt ärlig så tror jag nog att det är ungefär vad jag tåler,när jag gled ner på backen efter den fjärde hästen,då är både rygg och andra kroppsdelar ganska så förnöjda med att mörkret börjar att komma! Men det blev en bra dag med duktiga och ambitösa hästar som jag tror gjorde sitt bästa. Och det lilla trumfkortet var naturligtvis att även klara hann att rida 4 hästar! 4+4=8,så visst har vi varit super effektiva! Hur i hela fridens namn skall detta gå när Klara reser tillbaka till sverige,jag kommer ju inte att hinna med någonting alls...!

  Fina Joyita,som gör stora framsteg som ridhäst!